Åh, fick ju träffa på sådant roligt folk igår. Hantverkare i massor. Vi var ute, som sagt, på kontroll och rådgivning och det var korsvirkesgårdar och kvarnar med stråtak det handlade om. Ja, kvarnar i Skåne heter ju mölla, men ni förstår...

Tog lite bilder så ni anar vilka miljöer jag kommer att få röra mig i. Detta är Österlen...

Halmtäckning på G, jag fick gå upp på ställningen och känna på taket.

Halmen...

Kvarnen vars stråtak behöver läggas om.

Och så fick jag se havet...vad jag älskar havet, det finns inte mycket som klår inspirationen jag får av titta på det.

Gårdagen var en rätt så jobbig dag och jag kände mig verkligen otillräcklig, jag fick en svår släng av prestationsångest och att jag inte kan det här, har ingen aning om vad jag ska göra och fann mig själv fundera över vad som skulle hända om han, min handledare faktiskt skulle gå in i väggen och inte kunna jobba och jag blev ensam lämnad kvar på kontoret i Kristianstad. Yes, där någonstans i min ångest var jag. För jag fick dels reda på igår att han känner sig väldigt stressad och att jag är där för att avlasta honom och samtidigt så slänger han åt mig en text som han tycker jag ska läsa för att lära mig om de typiska skånska byggnadsteknikerna och det visar sig vara min gamla klassis L's text om lertegel. Yep, henne vill jag inte jämföra mig med, hon är driven och duktig och tar för sig på ett helt annat sätt än mig.  Jag försökte hålla modet uppe, för vi skulle ju ut på äventyr - antikvariskt kontrollant grej plus en rådgivning. Men jag kände också där att jag inte alls kunde ställa de följdfrågor jag ville, för jag visste inte. Näh, igår var nog den där bakslagsdagen jag bara har väntat på, men den kom så tidigt, så jag kan inte tänka mig att det är den värsta.

Men idag så har jag försökt vända det här till det positiva, jag har tagit mig igenom flera texter, förberett mig på det jag ska göra i morgon. Haft Lundakollega på besök som gett mig lite uppdrag att ta tag i nästa vecka, mjukstarter som även inkluderar att göra kostnadsuträkningar som jag behöver lära mig. Jo, det känns inte lika otäckt just nu, jag tror jag kan möta de här "gubbarna" ute på fältet, veta vad det är jag kan och vill och få dem att förstå att lyder de inte MIG så kanske de inte får några pengar...