Jag märker hur otroligt trött jag är när jag kommer hem till mamma och pappa och slipper göra en massa saker som man måste när man bor själv. Jag orkar inte mycket mer än att skicka iväg lite jobbansökningar och läsa skönlitterärt. Jag vill inte säga att jag är lat, men något fel är det. Så jag har gett mig i uppdrag att ta en promenad varje dag, väcka liv i min "feta" kropp (jo, det är sant, har aldrig vägt så mycket som jag gör nu och tar jag inte tag i det nu, då vet jag inte vad som kommer hända). Jag har ju som mål att vara snygg när jag ska till New York, jag tänker i varje fall bli snyggare.

Jo, jag har ju bokat flyg och hotell till New York, ni som inte visste. Jag åker dit och firar min födelsedag med syster, svåger och en kompis. Förhoppningsvis möter bror med fru också upp.

I morgon ska jag och syrran och hämta upp just bror med fru på Arlanda. Det känns så där lagom skoj att bege sig ut i midsommartrafiken och jag fick inte den bästa uppladdaren när jag idag när jag skulle åka till stan såg en av de crashade bilarna som var med i den svåra olyckan som krävde ett liv precis där vi brukar köra upp på stora vägen till stan. Det var inte skoj, den var så otroligt ihopkvaddad att det nog var ett under att mannen i den bilen överlevde. Usch, det är så otäckt egentligen. Jag litar på mig själv som bilkörare, jag kör försiktigt, tittar alltid extra över axlar och blinkar ordentligt, stannar ordentligt, MEN jag litar inte på andra. Och det gör mig rädd...

Nu ska jag i varje fall krypa i kojs. Upp tidigt i möra och hoppas på att herrskapet kommit iväg i tid.

Kram på er och Glad Midsommar!!!

Jag började idag när jag gick på stan att känna en riktig vemod för att jag i morgon lämnar Göteborg för ett liv jag inte har en aning om vart det kommer föra mig. Visst, det är inte sista gången jag är i staden, men det skulle kunna vara sista gången jag bor här.

Jag är ju väldigt öppen med att det inte spelar så stor roll vart jag bor, jag kommer flytta dit jag hittar ett jobb, men det här med jobb har inte varit så enkelt som jag hoppats. Jag söker jobb och kommer ägna stora delar av sommaren till att än en gång skicka ut min CV för att försöka ragga till mig ett projekt, något som kan ge mig den erfarenhet jag så mycket behöver.

I sommar bor jag hemma hos mamma och pappa och jobbar på det jobb jag lämnade för tre år sedan när jag flyttade till Göteborg. Det är provisoriskt, det vet dem där och det vet jag. Jag har det som en backupplan, en sista utväg att än en gång skriva upp mig på vikarielistan som barnskötare, men jag tar hellre ett butiksjobb, jag jobbar hellre som snickarlärling, jag vill inte jobba inom vård och omsorg igen.

Så jag packar, jag försöker rensa ur mitt liv här i min lilla lägenhet i Gamlestaden med världens bästa utsikt. Jag saknar redan. Inte lägenheten, men utsikten, vännerna, skolan, äventyren, till viss del Göteborgaren! Inte Göteborgaren på spårvagnar, men Göteborgaren "den glade", Göteborgaren med de dåliga ordvitsarna, Göteborgaren som är så nöjd, som trivs och vägrar lämna sin västkust.

Min utsikt på sensommaren/tidig höst!

Kall vinter!

På kvällen/natten!

Jo, jag kommer alltid komma tillbaka hit. Kanske kommer jag att flytta tillbaka. Jag skulle inte vara rädd för det, skulle veta vart jag vill bo (läs Majorna här). För sanningen är ju den att de här tre åren har varit tre av de bästa i mitt liv, tre år där jag funnit vänner - riktigt riktigt goda vänner - för resten av mitt liv.

Jag har lyckas lura  med mig ett par i varje fall att följa med och lyssna på Green Day utanför Ullevi. Jag tycker det ska bli kul och jag vet att jag kommer önska att jag köpte biljetter när jag väl kommer dit, men nej, jag är inte så rik. Det finns biljetter kvar. Men jag minns istället när jag såg dem i Amerika för 8 år sedan, hur bra det var då, och så lever jag på det minnet. Mmmm!

Jag har gjort en hel del förstan idag.

# Ätit mat från Tre Indier - ruskigt gott, håller definitivt med om att det är den bästa Indiska maten i Göteborg.

# Varit på Kontiki - som ju Stinis sagt innehåller håriga män, jo, vi såg några håriga män, men det var ganska svagt på fronten håriga män i min ålder. (Här ska ni läsa män med skägg, jag gillar skäggiga män)

# Käkat crepes på Linnégatan - jag åt med spenat och ost.

Nu är jag hemma efter att ha haft en riktigt trevlig dag. Började med ventileringar, sedan var det avtackning med lite mingel (just det, Cajsa fick med sig mitt diplom hem ja), sedan mötte vi upp i Slottskogen, käkade medhavd mat (det vill säga Indiskt för mig) och delade på en flaska Cava. Efter det drog vi vidare till Kontiki och drack en cider. Vi blev faktiskt inbjudna av hon i insläppet - kostade egentligen 50 spänn i inträde, men vi ville ju bara dricka och snacka, så vi fick en deal. Tack för det. Sedan gick vi ner Linnégatan och köpte oss lite crepes innan vi drog hemåt, var och en åt olika håll.

Alltså det har varit så himlars trevligt, jag har pratat jättemycket med L idag, vilket jag nog inte gjort så där ordentligt förut. Hon och jag är lika gamla (skiljer 3 veckor mellan oss, jag är 3 veckor äldre) och vi pratade framtid, det förflutna, mycket om hur vi känner och tycker om saker och ting. Vi planerade också in en liten roadtrip till nästa vecka jag, L, Cajsa och kanske Signe. Det tre tjejorna har alla tagit körkort under det senaste året, Signe och Cajsa nu under våren och L för ett år sedan ungefär. Duktiga.

Nu värker mitt huvud, så jag ska krypa till kojs.

Jag gick upp strax efter sju och kom iväg i tid så jag hann gå på klassis L's ventilering. Hennes uppsats är en sådan som jag vill skriva ut och ha i en pärm, för den handlar om enkelt avhjälpta hinder i vardagliga miljöer ur ett antikvariskt perspektiv. Väldigt viktigt och något alla kommuner måste se till.

Efter ventileringen drog jag ner på stan och satte mig på ett vad jag tror är nyöppnat Le pain Francé på Vallgatan. Otroligt mysigt där, två våningar och jättelungt. Jag satt där i nästan tre timmar och skrev på min uppsats, fick en hel del gjort och därför tänker jag åka dit i morgon också och inte ha internet med mig, det hade jag ju inte idag nämligen.

När klockan närmade sig lunch så drog jag från kafeet. Hade bestämt mig för att gå på bio idag och se nya Sex and the City filmen, så jag handlade med mig en lunchrulle och drog mot Bergakungen. När jag stod i kön för att köpa min biljett så smög en tjej fram och frågade vilken film jag skulle se. SATC 2 svarade jag och hon presenterade sig som journalist på GP och frågade om jag ville vara med i en intervju? Visst, sa jag, det går bra. Så jag fick svara på vem jag var, vad jag hade för förväntningar på filmen och sedan bestämma att jag skulle möta upp efteråt och berätta vad jag hade tyckt om filmen.

Filmen var helt ok, mer renodlad situationskomik än ettan som jag gillade, men första filmen är ju mycket bättre handlingsmässigt. (det sa jag till journalisten, men inte med dem orden.) Dock lite intressanta tankar, tänk om de vågat spela mer på manligt och kvinnligt ur ett feministiskt perspektiv - som det här med Miranda och hennes hemska chef.

Efter filmen träffade jag då journalisten tillsammans med ett gäng andra som också blev intervjuade. Vad tyckte vi om filmen? Hur tyckte ni att Abu Dabhi porträtterades i filmen? (aha, ni är på jakt efter fördommar tänkte jag). Sätt betyg mellan 0 och 5 (jag satte en trea) och vem är ni själva lik? (Carrie sa många, den enda killen föreslog att han skulle vara Big, en annan sa lite av alla, medan jag stormade ut och sa att jag alltid sett mig själv i Miranda, i varje fall under seriens gång.) En fotograf var med och tog en massa bilder, hjälp vad jag inte vill se dem, men artikeln bör komma med i GP i morgon. Vi får la se...

När jag kom hem så pratade jag med en tjej i hissen som visade sig vara min granne, det var lite skoj. Hon frågade mig innan hon gick in till sig om jag vaknat vid tumultet mitt i natten för någon månad sedan? Jag visste inte vad hon menade, men förstod sedan att hon pratade om killen som hotade KTH då i Mars, han bodde ju på min våning fick jag ju reda på när Aftonbladet ringde och ville få mig att uttala mig om denne kille, som jag inte visste vem det var. Jo, tydligen så bodde han riktigt nära, typ snettmittemotgranne, precis på andra sidan den här tjejen. Hon berättade att hon varit livrädd. Det kan jag tänka mig, stormade insatsstyrkan in i vår korridor då?

Så jag har haft en ganska så händelserik dag och fått en del gjort så jag mår lite bra. Ser på en film på Voddler som faktiskt är riktigt bra nu, så jag ska se klart den.

Hoppas i morgon blir lika bra...