Vissa filmer är liksom skämsfilmer, sådana där jag inte riktigt kan stå för att jag tycker är bra, eller som faktiskt inte ens är bra, men har någon eller några scener som är så fantastiska att man bara måste se dessa filmer när de går ändå. Har ni någon sådan film? Vilken och varför i såfall? Berätta!

Jag kan berätta om två av mina, finns flera. Den första är den som fick mig att skriva detta inlägg. Jag såg att den skulle gå på sjuan nu klockan nio. Och det är Ps I Love You. Jag har nog skrivit detta förut, tycker liksom inte filmen är så där himlars bra i det stora hela, den är lagomt sorglig, lagomt söt och Gerry Butler spelar en fake-Irländare. MEN den har två av de absolut mest fabulösa scenerna som finns i romantiska komedier. Två scener som skulle kunna vara mina drömmar porträtterade. Den ena är förstås när huvudpersonerna - Holly och Gerry möts för första gången på landsbygden i Irland.

Scenen är lite längre, men ni fattar kanske...

Den andra scenen är förstås när de ses igen, alltså för andra gången. Detta kan ju vara drömmen över alla drömmar...

Aaaah, älskar låten också! Jo, så denna filmen går på sjuan ikväll klockan nio, om ni vill se, alltså om tio minuter drygt från det att jag skriver det här! =)

Den andra filmen som jag ser varenda gång de visar den på TV är What a girl wants, eller Allt en tjej vill ha (heter den så på svenska). I vilket fall - ni vet denna film där Colin Firth visar sig ha en dotter i Amerika som han inte känner till, hon kommer till England och ställer till med en massa löjligheter. Ja, för jag kan knappt med henne, men jisses, har Colin varit mer rolig och charmig på film än i denna, ja i varje fall i vissa scener!

Så berätta nu, vilka är era guilty pleasures när det kommer till film?

Jag har förresten blivit faster...fått en liten söt brorsdotter

Dags för ett inlägg så här på onsdagskvällen. Jag sitter och kikar på True Blood och följer hockeyn som just slutat. Båda hjärtelagen har spelat och där Brynäs tråkade ur och förlorade med 0-2 mot Frölunda, så tog Ore tag i det och vann med 14 (!!!) - 5. Jag ska när jag hinner ägna ett helt blogginlägg åt helgen, för jag spenderade den i Lund och Malmö med bästaste Saara och hade det jättetrevligt, men det fötjänar som sagt ett eget inlägg med egna bilder.

Idag tänkte jag mest jaga ifatt lite om vad som händer på jobbet och mitt liv här nere i Kristianstad. Det är nog första gången som jag börjar känna mig lite ensam här nere denna vecka. Jag kom in sent på eftermiddagsfikan häromdagen och alla satt kring borden och pratade och skrattade. Jag ville ha en kopp kaffe, men kaffet var slut, så jag blev lite snopen och stod och lyssnade en stund och gick sedan ut. Kanske de tycker jag är lite utav en kuf, men det blev nog bara fel där. Planer som inte stämde. Arbetsbördan lassas på varje dag och jag har minst 6 ärenden som jag ska/har startat upp, plus en stor bunt med kyrkoärenden som är halvfärdiga rapporter jag ska skriva klart. Det är inte det allra lättaste att sätta sig in i ärenden i kyrkor jag inte besökt, men jag försöker. Dock tar de enklaste saker lång tid för jag vet ju inte hur man diarieför, hur man arkiverar. Det är mycket byrokrati.

Mitt kontor som just nu är väldigt mycket mer fullt än vad detta visar! 

Av de lite gladare sakerna så var jag på byggmöte idag i samma kyrka som jag var och kikade färgprover på här i förra veckan. Klättrade runt precis hela kyrkan på klätterställningar och är det något som jag inte trodde så var det att jag skulle känna mig så oberörd som jag gjorde där högt uppe vid kyrktornet. Jag skakade inte alls, svindeln kändes inte ens nära, det var bara så spännande. Jag anar att jag är ordentligt härdad efter en sommar vid gruvan.

Utsikt från första stoppet, där nere har jag parkerat "min" bil.   Utsikt åt andra hållet.   Så här nära korset på taket var vi.   Och så här långt ovanför långhusets tak stod vi. Apcoolt va... Det är i varje fall ett riktigt snygg schiffertak på denna kyrka.

Idag har jag förresten bestämt att jag åker till Göteborg i helgen och det känns helt rätt i kroppen. Jag ska på Bokmässan och jag ska träffa åtminstone Signe som jag ska bo hos, men hoppas lite fler av vännerna är hemma och lediga. Ska bli så himla roligt och så skönt att få tänka på lite annat en sväng. Märkte det bara helgen som var nu, att det var så skönt att få snacka av sig lite med någon som faktiskt känner en...

Kloka ord från en kollega idag! =)

Oj ni, jag kämpar på och det tycks löna sig. Haft mitt första uppstartsmöte idag, gått igenom ett ganska litet ingrepp på en ovanlig byggnad. I princip som en räddningsaktion för att den ska hålla tills dess att de kan göra den stora upprustningen. Jag tror jag lät proffesionell. Kunde säga att "visst är det så att ni får bidragspengarna efter att ni betalat räkningarna" och "det stämmer att det är ovanligt att den här formen av byggnad är så välbevarad, det märker man om inte annat när jag läser i gamla rapporter, då handlar det oftast om folk som vill rekonstruera dem". Min handledare skämtade häromveckan om det här att folk ofta tror att det är vi som bestämmer om pengarna, men det har vi ju egentligen inte något att säga till om på museet och jag fick även påpeka detta idag. Visst, som antikvarisk medverkan kan vi ju fälla en restaurering om den inte gjorts på "rätt" sätt, men så mycket mer än så kan vi inte göra.

När man kan släppa sådana där oros moment så blir man hemskt trött, och det är jag idag. Jag känner mig nästan yrslig, spänningarna släpper. Entreprenören för det här uppdraget här ovan har ju också hand om Bondrumsgården som jag och handledar J var och kikade på i förra veckan. Han påpekade för mig innan han åkte iväg att taket var klart nu om jag ville köra förbi och kika, så det gjorde jag och jisses vad jag blir förälskad i detta takmaterial, det är så snyggt. Så här såg det ju ut då i förra veckan när vi var dit.   Idag såg det ut så här, uppiffat och skuret och ryggat och klart.   De här träbitarna kallas för ryggaträn och de ser till så att ryggningen - den  här halmen som täcker taknocken - sitter fast, så den inte blåser bort. Man kan ju tro att det skulle behövas mer än bara detta för att hålla det på plats, men faktum är att det inte gör det. De är så tunga de här träklossarna och ligger i princip löst på taket. Det enda som håller dem på plats så de inte hasar ner är den här pinnen som går rakt igenom dem där högst upp. Det här är gammalt sätt att göra detta på, i moderna fall vill de gärna lägga på ett hönsnät för att det ska blir "lite snyggare" kanter. Men jag vet inte jag, för perfekt är sjukt tråkigt på dessa byggnader.

I morgon drar jag till Lundakontoret igen och min kompis S som jobbar i Malmö på en konkurerande firma sa att hon skulle till arkivet där i morgon, så då får jag träffa henne. *stort leende*

Idag börjar förresten Elitserien i ishockey för älskade Brynäs! Så se till att piska lite stjärt i Linköping nu och kom hem med 3 fina poäng!!! HEJA BRYNÄS!!!

Jag hade smått ångest att gå till jobbet i morse, för mycket tafatta kontaktförsök igår gjorde att jag fasade över att behöva ta tag i dem igen och reda ut dem. Jag bad en stilla bön på vägen till jobbet (läs twittrade) om att det hela skulle lösa sig och någon måste ha lyssnat.

Det dröjde inte mer än en halvtimme så hade det första "problemet" löst sig och jag bokat in ett besök ute på en kyrka för att titta på färgprover på eftermiddagen. Under förmiddagen var det annars personalmöte som stod på agendan - det här med möten är något väldigt nytt för mig och än så länge har jag bara setat och lyssnat och gjort tafatta försök att på ett enkelt sätt presentera mig - misslyckas alltid fatalt. Under mötets sista programpunkt ringer mobilen - som jag äntligen fått nummer till - och en kontaktperson för ett annat projekt jag ska starta upp hälsade och vill förklara situationen - av lärdom från dagen innan så kunde jag nu på en gång säga att det ju är en fördel om entreprenören är med på uppstartsmötet och det hela slutade så smidigt med att beställaren kontaktar mig när projektet ska starta så får jag komma ut.

Vid lunch drog jag alltså iväg på mitt första egna besök ute i fält. Jag hade fått ta över det från en som var ledig denna vecka och detta beslut behövdes göras snabbt. Får ständigt höra här nere att sommaren varit så dålig och regnat bort - ovant för mig som ser den här sommaren som den finaste på mycket länge. Förutom att jag höll på att köra bort mig på Skånes landsbygd så gick det hela jättesmidigt och snabbt. Fick den kommentaren från Bossen här när han körde hem mig då från kick-offen att det finns otroligt mycket vägar i Skåne, men vet du bara att du åker åt rätt håll så kommer du fram ändå, på ett eller annat vis, och det var precis så det var idag. Jag har ingen aning om det stämmer eller inte i vanliga fall, men idag gick det bra.

På vägen hem sen så ringde den andra av dem jag försökt kontakta så tafatt igår och det var ju den här jag var mest orolig för att jag gjort bort mig inför, men jag hade sådan sablars tur att han nog kunde vara med på ett uppstartsmöte på torsdag, trots min miss. Åh, låt det vara så nu, det skulle lösa så mycket. Där får jag nog dock kämpa för att vinna tebaks förtroendet för entreprenören, men nu vet jag hur jag ska göra i varje fall...

Jisses, vad jag lärt mig mycket de här dagarna genom att försöka ordna med saker själv. Det är inte enkelt och ännu har jag inte lagt ner någon tid på allt byråkratiskt egentligen.

I morgon är ganska så oplanerad ännu, det blir nog en massa att läsa och en del forskning för andra och så förstås läsa in mig på det jag ska göra på torsdag.

Såg förresten på Vem tror du att du är? idag och det är ju ett av mina favoritprogram. Idag var det Dregen som skulle söka sina rötter. Från Småland kommer han ju, det hörs. Men faktiskt hade han rötter i Falutrakten på sin mors sida. Från Bjurs... Det handlade bland annat om en tågkrash som skett 1958 mellan Grycksbo och Sågmyra som orsakat 8 dödsfall, det var något jag inte visste om, men tänker att minst pappa ju borde veta om det. Nej, det är skoj det där med släktforskning. Ska ta tag i min igen också, eller rättare sagt mejla den där som sa att det fanns över 250 sidor på min fars sida! =)

God Natt med er nu och håll tummarna för en bra dag i morgon också!

Har Skånefierat min blogg lite - lite halm och lite korsvirke, det är väl det som är Skåne va?! Ja, i varje fall om jag ska tro Regionsmuseet och de uppdrag jag kommer att få. Så lite att lära sig om för en tös som är uppvuxen bland gran och knuttimring. Men faktiskt ska nämnas att det knuttimras i Skåne också - för ett annat uppdrag har just med ett timrat hus att göra. Oj ni, i morgon börjar jag min andra vecka och jag känner mig fortfarande uppe i varv och försöker reda ut allt, hur tusan man gör i kontakter och sådant, jag kommer att ställa Lundakontoret inför en massa dumma frågor i morgon får jag för mig - för jag kommer att få lov att ringa ett par samtal i möra också!

Men nog om det nu. För idag ska jag ägna mitt blogginlägg åt en stad som ingen annan ens kan mäta sig med. Och det är en stad som för 10 år sedan idag råkade ut för något som kommit att forma en hel värld. Jag pratar förstås om New York och jag tänker inte berätta om en massa tråkigheter, vad jag gjorde för 10 år sedan - är ni nyfikna på det så kika på vad jag skrev för 2 år sedan, länken finns i marginalen här bredvid om ni kikar. Nej, istället tänkte jag tillfället i akt och faktiskt visa och dela med mig av lite fler bilder från min New York resa förra året som jag faktiskt inte bloggat om. Jag åkte ju dit för att fira min 30 årsdag. Här kommer en liten bildkavalkad...och ja, när det är mig det handlar om så blir det mycket bilder på byggnader... =)

Vi leker leken Gissa byggnaden???!!! =)  Bästa Syster Yster och maken (men de var "bara" nyförlovade här)  VÄLDIGT höga byggnader är något för mig är typiskt New York, men kanske egentligen typiskt Amerikanskt och jag älskar skyskrapor - ja, om de är snygga förstås, för det finns ju bättre och sämre designade förstås.   Gissa platsen? Som en kommentar kan sägas att jag älskade den där statyn som ni ser till höger i bilden. Baserades ju på ett mycket berömt foto.  Coola FlatIron byggnaden som är sjukt snygg i detalj också med mycket fina detaljer på.   Åh, den första morgonen i New York så lydde vi brorsan råd och "bara" gick omkring och vi hade turen att hitta till ett område som kallade Gramercy och Gramercy Park där vi letade efter ett frukostställe och hittade en mysig diner på ett hörn. Det var som att kliva in i en Amerikansk film, bara locals och vid borden bredvid oss satt till och med poliserna och käkade. För New York är dyrt, det är dyrt att äta och det är dyrt att bo, men av någon anledning så var just frukostarna jättebilliga och bra, om man gillar ägg och sådant (som ju jag har lite svårt för). Men Amerikanska pankakor med färska jordgubbar, färskpressad apelsinjuice och en kopp kaffe - jummy!   Apcool skyskrapa in the making, på vår väg nerför Broadway.  Vi drog neråt för vi ville kika på frihetsgudinnan och Brooklyn bridge. Men några bra utsiktskort på dem var svåra att få.  På kvällen den 13 augusti så hade vi bokat biljetter för att se Musikalen Rock of Ages. En musikal som ju var baserad på 80-tals hårdrockslåtar och utspelade sig på Sunset strip i Los Angeles. Passade oss perfekt och var faktiskt riktigt rolig och söt - lättsmält och med en FANTASTISK ex-idolare i huvudrollen som Drew. Som lite extra roliga kuriosa kan jag berätta att de ska/håller på att filma musikalen.   Lite impuls var det ändå när vi bestämde oss för att åka upp i Empire State Building, men det kändes som om att vi borde, ja, jag hade ju varit uppe där förut, men inte mina reskamrater.   Vidunderlig utsikt  På besöket i Nintendobutiken sa vi inte bara hej till Mario utan köpte även med oss en liten souvenir hem till mamma.   Födelsedagstårtan blev födelsedags cupcakes från Magnolia Bakery som åts upp i central park.   Mmm, dreggel!   Och detta är Plaza Hotel.  Sist men inte minst så var vi ju inne på den där underbara leksaksbutiken där detta piano finns. Någon mer än jag som tänker filmen Big och Tom Hanks?

Det var några bilder ifrån New York, som jag definitivt kommer åka till igen. Skulle inte ha något emot om bror och frugan hamnar där tillsist. =)

Kram på er alla en dag som denna. Ni är alla värda det bästa!

VIlken lat dag jag har haft idag. Det känns inte som om jag gjort ett dyft, men det har jag ju förstås. Jag gick ner på stan en sväng, tänkte jag skulle vara duktigt och köpa mig lite nya kläder, men det är inte det lättaste i lilla Kristianstad, för de tär inte så stort har jag märkt, inte direkt så där att det fanns ett Gina där jag lätt kunnat gå in och köpa ett par tröjor och ett par leggings. Men de har ett snyggt H&M som jag ska ta tag i här framöver. Men det var ju där mitt andra krux var idag - jag blev trött och jag kände mig äcklig och varm och det är ju liksom fröken Jennies värsta. Så jag undevk klädbutiket. Köpte mig en handväska som jag letat efter ett tag och även en kalender till jobbplanering, för det märkte jag i fredags att jag kommer behöva ha. Sedan gick jag förbi Hemmakväll och köpte på mig lite godis och första säsongen av Vampire Diaries som de sålde för 99 kr - rätt så lagomt för en superbra serie vars tredje säsong börjar på torsdag. 

Annars har jag vikit dagen åt Camelot faktiskt. Jag bestämde mig för att jag serien en chans och den har blivit lite bättre, men de tappar bort kärlekshistorien mellan Gwen och Arthur helt och hållet, dels på grund av hur den börjar, men också för att kemin helt saknas, det är inte romantiskt, de blir kära utan att känna varandra och det tror jag inte på. Men men, allt eftersom säsongen fortsätter så börjar det ändå arta sig, vi får se. Jag har tre avsnitt kvar tror jag.

Det är lustigt det här hur jag inte haft ork eller lust till att göra något idag och ändå har jag en rastlös sinnestämning som gör att jag tycker att jag är skämsig och tråkig. Men varför ska jag behöva be om ursäkt för att jag ville ha en lugn dag, för att jag stressat och känt mig otillräcklig min första vecka på jobbet.

Åh, fick ju träffa på sådant roligt folk igår. Hantverkare i massor. Vi var ute, som sagt, på kontroll och rådgivning och det var korsvirkesgårdar och kvarnar med stråtak det handlade om. Ja, kvarnar i Skåne heter ju mölla, men ni förstår...

Tog lite bilder så ni anar vilka miljöer jag kommer att få röra mig i. Detta är Österlen...

Halmtäckning på G, jag fick gå upp på ställningen och känna på taket.

Halmen...

Kvarnen vars stråtak behöver läggas om.

Och så fick jag se havet...vad jag älskar havet, det finns inte mycket som klår inspirationen jag får av titta på det.

Gårdagen var en rätt så jobbig dag och jag kände mig verkligen otillräcklig, jag fick en svår släng av prestationsångest och att jag inte kan det här, har ingen aning om vad jag ska göra och fann mig själv fundera över vad som skulle hända om han, min handledare faktiskt skulle gå in i väggen och inte kunna jobba och jag blev ensam lämnad kvar på kontoret i Kristianstad. Yes, där någonstans i min ångest var jag. För jag fick dels reda på igår att han känner sig väldigt stressad och att jag är där för att avlasta honom och samtidigt så slänger han åt mig en text som han tycker jag ska läsa för att lära mig om de typiska skånska byggnadsteknikerna och det visar sig vara min gamla klassis L's text om lertegel. Yep, henne vill jag inte jämföra mig med, hon är driven och duktig och tar för sig på ett helt annat sätt än mig.  Jag försökte hålla modet uppe, för vi skulle ju ut på äventyr - antikvariskt kontrollant grej plus en rådgivning. Men jag kände också där att jag inte alls kunde ställa de följdfrågor jag ville, för jag visste inte. Näh, igår var nog den där bakslagsdagen jag bara har väntat på, men den kom så tidigt, så jag kan inte tänka mig att det är den värsta.

Men idag så har jag försökt vända det här till det positiva, jag har tagit mig igenom flera texter, förberett mig på det jag ska göra i morgon. Haft Lundakollega på besök som gett mig lite uppdrag att ta tag i nästa vecka, mjukstarter som även inkluderar att göra kostnadsuträkningar som jag behöver lära mig. Jo, det känns inte lika otäckt just nu, jag tror jag kan möta de här "gubbarna" ute på fältet, veta vad det är jag kan och vill och få dem att förstå att lyder de inte MIG så kanske de inte får några pengar...