Dagarna springer förbi. Nu är det mindre än en vecka innan jag flyger till USA för att få kramas med min lillebror och hans söta fru. LÄNGTAR!!!

Här hemma i Svedala så springer också livet iväg fort och den här veckan har jag varit otroligt trött. Det har nog märkts i de få inlägg som jag fått ut här på bloggen också. Bitterheten springer igenom och tröttheten gör så att jag håller på att elda upp mig själv - bokstavligt talat (läs föregående inlägg om ni missat denna historia). Men saker och ting har också börjat lösa sig lite, eller i varje fall gå framåt. Jag får äntligen stå på timepool - jobbar bara på fyra förskolor, dem som gamla chefen basar över, vilket fungerar bra för mig. Jag har träffat min jobbcoach för första gången idag och det var en trevlig prick och ett intressant möte (just det, jag ska ju mejla lite folk ja). Hade innan dess jobbat ett par timmar och även lunchat långlunch hemma hos syster yster.

Hämtade upp momsi på vägen hem, hon ska ut på galej ikväll och panikar över vad hon ska ha på sig här hemma - känner vi igen oss?! Jag och papsen drar på hockey - Falun mot Ore här i Falun. Det ska bli skoj, lite bittert däremot är att jag tror mer på att det kan bli seger för favoritlaget i denna matchen (Ore) än den matchen jag ska bevittna i morgon (Brynäs-Luleå).

Hur som helst. När jag kom hem idag så låg det en kasse med ett paket i på sängen och inget kort. Jag ropade rakt ut "wass is dass?" och pappa svarar charmant att:

- "det kom två vackra damer hit på eftermiddagen och letade efter dig för att få ge dig en försenad födelsedagspresent".

Visade sig att det var två av mina kusiner som varit hit med paketet. Inuti fanns en väldigt söt combo av tre ungsformar formade som hjärtan i olika storlekar. Törs jag säga att jag längtar ännu mer efter egen lägenhet med UGN i nu... 

Tack kussarna mina!!!  

# ...struntar man i att se det jobbiga i att barnen rullar sig i lera på dagis och tycker mest det är skoj att de hittat något att göra i survädret. Det är visst inte så enkelt att skrubba av inser man när barnen visst inte hade galonisar på sig, utan andra utebyxor som var vattentäta.Tur man har arbetskamrater som förklarar för barnen att "ni vet ju det här, det är inte lätt för Jennie som bara är här ibland!"

# ...ser man inte att man vilar sin arm ovanpå värmeljusen på Waynes medan man väntar på sin kladdkaka och chailatte förrän det börjar lukta lite konstigt och röka oroväckande. Jag väljer att bli sur på Waynes och tycker de ställde dessa värmeljus alldeles för nära den lilla disk de har, jag har köpt saker där förut och aldrig ens varit nära detta.

Nu ska jag skriva ett sådant där inlägg som kanske retar folk och det handlar om Facebook och den här nya möjligheten för människor att få hjälp med att hålla koll på alla deras vänners födelsedagar.

Det var för någon månad sedan på Christer som ämnet var "saker jag inte tror på" och en tjej sms'ade in och skrev "jag tror inte på grattisönskningar på facebook" och jag insåg att det gör inte jag heller.

Jo, från vissa, det ska jag erkänna. Från mina mostrar och kusiner, dem tror jag på (familjen, syskon och föräldrar räknar jag inte in här, för från dem får och skickar jag grattis till på alla möjliga vis jag kan) liksom de där som jag lärt känna genom sociala medier, men vänner som jag träffar och umgås med ofta eller som har varit det en gång, det stör jag mig snarare på. Jag har försökt att föra in det hos folk på vänligaste vis genom att själv ringa och gratta (till de närmaste) eller i varje fall sms:a grattis till dem som jag har nummer till, i någon sorts förhoppning att slanten ska trilla ner hos dem. Och hos vissa har det gjort det. Men inte hos alla. (jag stör mig inte heller på dem skriver grattis via e-mail ska sägas)

Nu ska ni inte ta detta för hårt, jag vet att jag ser på detta med helt andra ögon än många andra, men ni ska veta att detta med grattisönskningar på födelsedagen från vänner är något som faktiskt gör ont i mitt minne. Jag har som sagt alltid varit en person som försökt uppmärksamma mina vänners födelsedagar på det bästa sätt jag kan. Under tonår och tidiga 20 tal så ringde jag och grattade, om jag inte träffade dem ändå, skickade även kort när jag själv flyttade ifrån stan och inte dem, och hörde hur folks dagar var och förväntade kanske naivt att när jag fyllde år, så skulle folk ringa tillbaka. Jag minns, jag vet inte om det var när jag kanske fyllde 22 eller 23 år, och firade min födelsedag hemma hos mamma och pappa (bodde i Gävle då) och jag fick inte ett enda samtal som inte var från släktingar och jag fick "ett" sms av min äldsta kompis och det sent på kvällen. Jag tror att denna födelsedag var droppen, då när jag själv kände att varför försöker jag ens. Jag fick ett mail någon dag senare från en av mina vänner där det i princip stod - "oj, du fyllde väl år här nyss va, var det den...?" och datumet hon sa var fel. Jag började från och med då att skicka sms till de vännerna istället och kände hur opersonlig jag var.

Jag säger inte att jag är den bästa vännen, det har jag inte varit på länge, jag är dålig på att höra av mig på telefon och listan på samtal till vänner jag vill göra och höra hur de har det, är just nu lång, men jag vill ändå att ni kan fundera över detta i varje fall:

De flesta uppskattar ett grattis på facebook, även jag av vissa som sagt, men hur uppriktigt känns det egentligen när födelsedagarna utannonseras för alla i marginalen, att du som nära vän och borde veta när någon ungefär fyller år, blandas ihop med de där ytligare bekantskaperna som egentligen inte alls vet när du fyller år men säger grattis för att det står där att det är idag. Vi blir för bortskämda - halva glädjen i ett grattis är ju att veta att personen ifråga lagt ner mer än en tanke på att gratta dig, än bara ett besök på facebook där du råkat läsa något i marginalen. Så jag vill bara be att tycker du om någon, står nära någon, nöj dig inte med "bara" ett grattis på facebook om du kan säga det på annat vis. Jag vet att det värmer extra att bli ihågkommen...

.......eller så kanske det är så att ingen tycker o...

Jag drömmer ganska mycket, särskilt intensiva är dem under fullmåneperioden. Jag har ibland riktigt hemska mardrömmar, men jag minns dem sällan. Vet att jag gömmer mig, att jag försöker överleva, är rädd.

En annan sorts mardrömmar som jag faktiskt minns bättre är "jordens undergång" drömmar. Jag hade en för ett år sedan kanske som handlade om att jorden var på väg att sluta snurra och att alla människor på jorden behövde evakueras. Nu i natt var det dags igen för en sådan sorts dröm. Denna gång vet jag inte vad som orsakade förödelsen, men det var totalt inferno. Hela världen blåstes ut och jag hade tur som befann mig i tunnlar. Jag höll fast mig när det blåste som mest och klarade mig. Efteråt, i röran efter utblåsningen, så vandrar jag omkring och möter folk, beger mig iväg för att hitta något transportfordon och finner att treans spårvagn kommer att gå.

Funderar mycket över vad drömmar betyder, men lyckas sällan.

Jisses, fotografikonsten är riktigt svår. Undrar om jag egentligen någonsin kommer att lära mig vad det är för inställningar man ställer in när man rör och trycker och vrider på knapparna. Jag kan tycka att jag förstår sambandet mellan bländare och slutartid: att ju längre slutartid du har desto mindre bländare behöver du ha och tvärtom. Men fortfarande kan jag ju ingenting om hur jag borde tänka när jag tar bilder i motljus, mer än det kameran berättar för mig. Om jag vill ha en viss stäming i min bild, hur leker jag fram den? Åh, jag vill kunna allt nu, det har nog alltid varit mitt problem. Jag vill att allt ska vara så bra det kan från början, men det funkar ju inte så, så därför blir jag hemskt rastlös.

Det här är i varje fall 3 av de många bilder jag tog idag som jag tyckte var lite roliga och som jag kanske kan jobba lite med.

En bild som jag jobbat med bländare och slutartid på, skärpan är på den tjocka grenen i förgrunden.   Hittade ett par glömda målvaktshandskar i fotbollsmålet och tänkte att dessa kanske jag kan göra en bild av, lättare sagt än gjort, men denna gillade jag bäst. Hade nog kunnat jobba mer med bländaren och försökt ge lite bättre skärpa på bakgrunden.   Gillar löven som sticker fram i förgrunden och som lyser upp av solen, de ser nästan ditklistrade ut. Det här är en bild jag skulle klippa ur och zooma in på.

Det jag och syrran pratade om var att jag borde kika mycket på hur kända fotografer jobbar och hur de väljer motiv och hur de komponerar sina bilder. Men jag är hemskt dålig på fotografer, så ni får gärna tipsa om sådana ni tycker är bra? Ska kanske nämna det om ovanstående bilder att uppgiften är att testa olika former av belysning i bilderna.

Annars idag så har jag, mamma och pappa varit till Borlänge på jakt efter vinterjobbarskor åt mig och en ny resväska till familjen. Vi hittade båda.

Resväskan blev en fin och dyr Samsonite.

Massor med roliga små saker i väskan. Men det var en pärs att ställa in låset. Hon på butiken visade oss fel tror jag, för när vi gjorde som hon visade så fungerade det inte alls, men jag pillade lite och med (kanske) lite våld så lyckades vi få in en kod som inte var 000.  Skorna fann jag på Coop, ett par herrkängor, för damskor tycks ha en fallenhet att klämma åt mina breda fötter och en storlek större tänker jag inte köpa.   Gillade dessa då de var fodrade med stora nog för att jag ska kunna ha sockor i dem, plus hade en ordentlig sula för de där slaskiga dagarna. Jag ska ha dem att jobba i först och främst.   

Usch, jag tycker tiden rinner iväg så fort och skoluppgifterna hopar sig. En ledig helg för mig betyder egentligen bara en helt ledig dag eftersom jag har studiecirkeln på söndagarna. Det är nästan så jag hoppas på lite ledigt nästa vecka då jag skulle behöva få klart en skrivuppgift, samt göra färdig den här fotouppgiften - nu har jag hämtat hem stativet också och kan experimentera med slutartid. Men jag måste också börja planera på allvar inför USA-resan, pengar ska växlas och presenter inhandlas. Än så länge jobbar jag bara torsdag och söndag.

Ler lite lyckligt och är tacksamt trött och sugen på godis! Sista dagen för denna lååååånga jobbvecka avklarad, en pärs som slutade fint ändå. Ibland tror jag att allt slit lönar sig, för jisses, vissa dagis är verkligen som natt och dag och jag kan inte komma på riktigt varför.

Nu är jag i varje fall ledig i helgen. Morgondagen är i princip oplanerad. Är det fint väder så ska jag ut och leka fotograf, har en uppgift som ska in på tisdag som handlar om ljus och användandet av det, jag behöver öva. Inser dock att jag inte hämtat hem stativet än, det lär jag göra. På söndagen så blir det en spännande dag på studiecirkeln då Expressen dyker upp liksom ett isoleringsföretag som ska spruta isolering i taket. Ska ta med mig kameran då själv tror jag och dokumentera lite, det går rätt fort nu så det har hänt en hel del sedan senast.

Igår innan jag åkte hem från jobbet så var jag in på ICA Maxi för att köpa med mig lite pluggodis hem (läsk och en liten chokladbit). På butken så hade de ställt framen stor korg med filmer som de sålde för 1 för 59, 2 för 99 kr, så jag fiskade upp två kostymdraman ( är någon förvånad?). Sedan idag så kom de böcker som jag beställde från Bokus - jag ÄLSKAR verkligen att få böcker.

Fanny Hill och Young Victoria var filmerna och böckerna var Andrew Taylors Det blödande hjärtat och så två böcker av Mirja Unge. Jack S skulle pråmt vara med bilden, så jag lät honom!!! Jag menar lönt och bråka!

Annars då? Gör ni i helgen då?

Uppdatering: Expressen har fått influensa så det blir den 7 november istället, vilket betyder att jag inte kan vara med då eftersom jag kommer befinna  mig i Denver, Colorado!!! =) Tänk att det är så snart...

Den här filmen verkar verkligen jättesöt, sorglig men söt. Tänk om man kunde komma på sådana idéer, själv tragglar jag med romanprojekt 1 som inte vill skrivas och ungdomsromanprojekt 1 som får det att rysa i kroppen på mig, men som inte heller låter sig skrivas. Henry Hopper - killen i trailern, är Dennis Hoppers son, det tyckte jag var lite skoj.

Sen jag kom hem från jobbet så har jag faktiskt hunnit med en hel del här hemma. Jag började lite smått med att kika i lite väskor på jakt efter vinterkläder som jag visste att jag packat i en särskild väska när jag flyttade från Göteborg. Jag hittade dem, men kände att det här var riktigt skoj, jag poppade bra musik (bästa jag gjort att koppla stereon till datorn) och fortsatte med rensandet och sorterandet bland väskor. Letade reda på väskor jag packat när jag flyttade från lägenheten jag bodde i innan Göteborg (jag bodde ju enbart i möblerade studentlägenheter i GBG så jag hade inte med mig mycket saker alls ner) och rensade ut kläder ur dem med. Det blev en stor hög med kläder som ska skänkas till myrorna (exempelvis) och en stor säck med sådant som ska slängas, sådant jag inte kommer använda igen. Riktigt skönt att få detta gjort. Jag ska göra samma grej med alla mina kartonger så småningom. Packa om lådor och rensa ur sådant jag inte gillar längre och dra med det på loppis.

I och med att jag sorterade och rotade runt i mina väskor så dök sådana där gamla trotjänare upp. Jag har slängt många urtvättade t-shirtar och pyjamasbyxor som hängt med ändå från min första runda till USA 2001/2002. En annan tröja som jag ALDRIG kommer slänga (ja, skulle inte vara förrän de tar nästa SM guld i såfall, men jag tror inte den ryker då heller) är min Brynäs SM guld 1999 tröja. Den är så sliten så det finns inte, vågar inte använda den längre, men den hänger med. Påminner om glada tider.

Faktiskt så ska det erkännas att jag inte ens var i Sverige när de vann. Jag var på praktik i England, gick den allra sista terminen på gymnasiet och den allra sista månaden också, i den lilla staden Westerham i Kent - för er som tycker kuriosa är skoj så kan man nämna att till exempel Winston Churchill bodde här och även Lady Catherine de Bourgh i allas vår favoritroman Stolthet och Fördom.

Jag minns att mamma ringde och berättade om hur spännande det varit, finalserien var mot Modo, men att de tillslut vunnit. Lycklig vandrade jag omkring på skolan och träffade bland annat ett par från Australien som jag förklarade för att mitt favoritlag i hockey vunnit sm-guld hemma i Sverige. Kommentaren jag fick var

- Hockey är stort i Sverige antar jag!

Mamma hade i varje fall sparat tidningsartiklarna från segern, liksom skaffat denna t-shirt, ett lagfoto plus en löpsedel av en av min brors kompisars pappor som var ifrån och jobbade i Gävle. Det är inte alla förunnat att få vara med om en sm-guld seger, men det skulle jag unna alla som har ett hjärtelag.

Brynäs vann förresten med 3-1 idag. Mot Linköping!!! Om två veckor ska jag på match - svårast möjliga motstånd i Luleå, men det är hemmamatch och Brynäs är starka där i år.