Jag fick jobba lite i veckan i varje fall. Två och en halv dag är ju helt ok. Nu ska jag vara ledig en vecka igen och följa med mamma och pappa upp till Sälen i en vecka. Vi ska åka mestadels längdskidor, men en kväll säger syrran (tydligen, fast inte till mig än) ska vi åka bräda någonstans. Jag måste hyra utrustning vilket känns lagomt skoj, men lär ju inte göra många knop ändå. Var iväg in till stan idag och köpte mig ett eget underställ, så nu finns det liksom två nya sportbehåar.

Var på body pump igår och det var samma instruktör som i söndags, men jag tyckte det gick mycket bättre. Jag var piggare från början, hade mer vikter på armarna och klara utfallen bättre än då. Ledaren hoppade på mig när jag kom in, ropade "men ska du inte visa upp kortet?" Sen log han, jag log tillbaka, för nog fattade jag vad han menade. "Nej, har ju inte det med mig, finns inge foto på det än," sa jag och han förklarade då att han kom ihåg mig ifrån i söndags.

Nej, så vi åker till Sälen i morgon. Jag och syrran och hennes sambo i möra och mamma och pappa åker upp på måndag. Vi ska dinera med gemensamma bekanta i morgon kväll någonstans - först och främst är de vi ska äta med en av brorsans bästa vänner och hans sambo, men syrran och hennes sambo har blivit riktigt goda vänner med dem också, och även jag känner ju dem bra. I vilket fall så kommer det blir jätteskoj! Så jag packar och står i nu, ska fixa middag snart till mamma kommer hem ifrån jobbet. Bara väntar på den hemska träningsvärken, men ännu har den inte kommit, inte så där illa som den var efter förra passet, men vi får väl se, det har ju inte gått 24 timmar ännu.

Jag och mamma och syrran drog iväg lagom motiverade på Body Pumpen. Syrran hade varit på 75 minuter spinning redan och mitt huvud har ju småsnurrat hela dagen. Mammas rygg strulade till det direkt från början, men vi bet ihop och kämpade oss igenom ett rätt tungt pass.

Efteråt säger ledarna att de ska lotta ut priserna till den tävling de haft under veckan - det vill säga alla som tränat och velat har fått skriva ner sitt namn på en lapp med telefonnummer och så kunde man vinna "priser". Jag hade skrivit mitt namn i torsdags när jag och söster var på aerobics och jag tänkte väl mest att man förlorar ju inget, så jag skrev ner namn och tel.nr och stoppade ner min lapp i lådan. Tänkte inte mer på det. Jag trodde att man högst skulle vinna små prylar, typ vattenflaskor och sådant, men när han idag sa att första pris är ett terminskort så blev det genast lite mer intressant. Men jag vinner ju aldrig något. Har ingen tur någonsin. Mamma skrev sitt och systers namn också och gick och la ner dem och jag började plocka ihop mina vikter. Tog dem i famnen och började gå över golvet.

"Och den som vinner terminskortet är..."

(Jag behöver väl inte ens lyssna, för jag vinner ju aldrig)

"Jennie Björklund, är hon här idag!"

Jag stannar upp och tittar mot dem där i mitten med lådan. Min första tanke är att det måste finnas någon mer med det namnet för inte kan väl jag ha den där turen. Jag vinner ju inget. Men ingen sa något, så jag vinkade lite försynt och sa

"Ja, det heter ju jag!"

Och folk började klappa händerna. Fick en bunt grattisönskningar på min väg bort med vikterna. Gick och hämtade mina kläder och började igen fundera på det där om det verkligen var jag. Så jag gick fram till dem och frågade rakt ut:

"Är ni säkra på att det var jag som vann, så ingen annan heter samma sak och jag tar deras pris?"

Killen tittade på mig med skeptisk min och sa "men det är väl du?!" letade fram lappen och jag såg att det ju var min lapp, den jag skrivit i torsdags.

Så jag vann. Ett träningskort på Gymmix. Mamma och syrran sa på en gång att det kunde ju inte ha hamnat hos någon mer behövande. Att jag nu får den där pushen att börja träna igen. Så jag ska börja träna på Gymmix. För jag vann ett terminskort!!!

Galet...

Och mamma fick en vattenflaska... =)

Jag har inte bloggat mycket på slutet. Haft tankarna med mig, tagit en massa bilder som jag funderade på att lägga upp, men orken och viljan har inte funnits. Jag har inte mått så bra, mår fortfarande inte så bra - kroppen är inte med mig, men jag utmanar den varje dag med promenader och jag har läst mycket vilket mitt huvud inte gillat. Därför går jag omkring med en sjal kring min nacke för att försöka värma bort min yrsel som jag tror, alltid har trott i varje fall, varit stressrelaterad. Det är väl mest livet som oroar mig, tröttheten att inte kunna få vara mig själv, styra mina egna rutiner, packa upp mina saker. Ständigt oroa mig för att jag inte ska kunna få min egen lägenhet av en sådan enkel anledning som att jag inte får jobba och inte kan tjäna pengar. Jag hade en dust med min jobbcoach där innan jul och till en början tyckte jag att det han sa var bra, men ju mer jag pratar om det med andra desto mer tycker jag inte att han förstår mig och min situation. Han menar att jag ska skaffa ett jobb för att ha ett jobb så jag kan skriva i min cv att jag har ett jobb för att arbetsgivare vill läsa att den personen som de anställer kan behålla ett jobb - eller något liknande. Innan har jag suttit och berättat för honom att jag står på vikarielistan för barnomsorgen, att får jobba (om än något osäkert hur mycket) och jag skriver ju detta i mina ansökningar - att jag jobbar!!! Nej, kan någon annan förklara vad han menar med detta?

Jag och syrran och mamma ska på body pump ikväll och det är nog inte det ultimata för min nacke, men vi ska testa. Jag har en teori att jag behöver träna pilates eller yoga för att sträcka ut mina muskler som jag tror är för korta, för det gör ont i vaderna när jag är ute och går och även nacken skulle må bra av detta så den inte blir så spänd. Ska se vilka dagar det är på gymmix och testa hur det är - pilates alltså.

Vad mer? Inte så mycket. Har som sagt läst väldigt mycket på sistone, men får nog ägna ett eget inlägg åt denna upplevelse som det varit...