Idag har jag setat inne hela dagen. Försökt skriva på min uppsats, men knappt skrivit ett ord. Det är något som tar emot och det är skitdrygt, för jag har varken vilja eller lust att bryta det. Det käns hopplöst. Men det dryga är att min vilja samtidigt är stor för att få det här avklarat också. Jag vill kunna skicka något till min handledare så han kan få se hur jag skriver.

Så jag försöker locka i gång mitt skrivande med att skriva sådant där som jag vill skriva. Som mina berättelser. Jag kom på en ny historia igår. Det utlystes av en intervju jag läste med Richard Armitage och Turkiets bidrag i ESC. Eller ja, snarare i sångaren i Turkiska maNgas ögon. Mörka och vackra. Jo, lite rockstjärne status har den, lite good guy vs bad guy, men ändå inte. För the bad guy vill kanske inte vara det längre...men vet inte riktigt hur han ska göra...

"Det välbekanta. Glas mot glas, flaskor, dricka som hälldes upp, slurpades ner. Det fick det att vrida sig i magen på honom. Han ville ha en, ta en. De stod där. Knogarna var vita, naglarna som borrade in sig i handflatan. Han vände sig från dem. Gick mot fönstren. La pannan mot de kalla. Blundade."

Varje dag när jag slår på teven och kikar text-tv (som jag gör varje morgon) så står det att någon blivit mördad någonstans. Tyvärr är detta någonstans väldigt ofta Göteborg, likaså idag. Någon (känd av polisen) hade blivit skjuten i huvudet på Nivå som ligger på Avenyn. Jag är inte en Avenyn människa, har aldrig varit på denna klubb, men shit, tänk att stå där och dansa och så blir någon ihjäl skjuten bredvid dig på dansgolvet. Det är så otäckt denna organiserade brottslighet som inte har någon ödmjukhet eller empati mot "vanliga" människor.

Men det som skrämmer mig ännu mer är det faktum att många unga känner att de måste ha kniv på sig för att känna sig säkra. Skrämmande många av de misshandelsfall med dödlig utgång som inträffat på senaste tiden är sådana som skett när en utomstående gått emellan i ett bråk och då blivit knivhuggen. 

Det är något som är hemskt fel i samhället när detta tycks vara enda utvägen, att ha en kniv med sig. Att med utåtagerande våld visa att man inte håller med om något, inte tycker om något. Vi behöver sätta ord på det, inte slåss.

Det är något fel när att slåss tycks vara den enda utvägen... för det borde inte vara den enda utvägen...

Jag sitter här hemma och kokar av bitterhet. Jag håller verkligen på att nå min gräns när det kommer till människors egoism och elakhet. Det blev liksom gränsen nådd igår när stackars Anna inte gick vidare i ESC och folk på en gång, ja faktiskt till och med medan hon spelade och sjöng - skrev ut twittrar och andra medelanden om att låten är kass, låten funkar inte, hon ser gammal ut, vi skulle ha skickat Salem i stället. Bla bla bla blääää. I min värld så visar man respekt trots att man inte gillar något. Man kan skriva att det är en låt som inte fungerar FÖR MIG, men man ska inte vara elak. För det är verkligen vad folk är - elaka!

Alla människor gillar inte samma musik och det finns musik som jag fullkomligt avskyr, men jag tänker att folk gillar den musiken av förhoppningsvis samma anledningar som jag gillar den musik jag gillar. Att de får ut det av sin musik som jag får ut av den musik jag gillar. Och därför förtjänar alla respekt. Det gör mig ledsen när en Norsk tidning skriver "stackars lilla flicka" om Anna, för de vet vilket hemskt mottagande hon kommer få. Och då är inte ens låten dålig enligt mig. Att säga att vi borde ha skickat Salem istället är respektlöst och man stödjer inte sitt land. Det var det svenska folket som röstade Anna till Oslo - glöm inte det. Säg inte skyll inte på mig för fiaskot, för det är ingen som skyller på någon. Vi ska inte skylla på någon. Det är ingens fel...

Nej, nu tittar vi inte på ESC finalen på lördag...SUCK!!!

Hur många gånger är det Sveriges låt som är den bästa? Förra året satt alla vid det bordet jag satt och höll helhjärtat på Norge (det gjorde inte jag, jag gillar Albanien). Så jag tänker titta på det, jag tänker ha kul, jag tänker heja på andra länder, på den låt jag tycker är bäst, som jag ALLTID gör! För fastän jag alltid hoppas på Sverige så finns det ju annat att titta på. Det som är tjusningen för en musikälskare är variationen, det som gör att man orkar sitta där i tre timmar och titta.

Jag blir rädd för det här att folk inte tycks bry sig längre, att folk tappat respekten för andra människor. Att folk inte ser sig om, ler mot andra, ser om någon behöver hjälp. Ser om någon kommer direkt efter att du gått igenom en dörr och i så fall håller upp den.

Där jag bor så stänger inte dörren sig själv nere i entrén när det blåser ute. Något jag märkt flera gånger, så det "förvånar" mig att ingen annan ser det. Man måste dra igen själv då. Eftersom det varit så mycket skit i det här området, i vårat hus, så kan man tycka att folk borde vara lite mer försiktiga med det här med dörren. Men folk smäller upp dörren och tittar sig inte om. Jag som kanske är på väg in - på väg till hissarna - får gå tillbaka och stänga dörren. Droppen var i förra veckan när jag stod och väntade på hissen och en annan tjej kom in, hejade och tycktes trevlig. När hissen kom ner så dök ännu en tjej upp, som troligtvis varit ute och tränat och hon bara slog upp dörren och den stängdes inte. Så jag suckade och sa "håll hissen, jag kommer snart". Och jag gick och drog igen dörren, som jag inte ens öppnat, hör hur dörren till hissen slår igen och ser hur den åker upp. Inte en blick bakåt har det gett, inte ett ord har de lyssnat på. Bor man där jag bor så vet man att hissarna är skitsega, och då borde man, men någon uns av respekt i kroppen kunna titta bakåt för att se om någon mer är på väg. Är det bara jag som gör detta, bara jag som ser en vänlighet i det? Är folk så jekla egocentriska att deras värld inte sträcker sig en centimeter utanför sig själva?

Jag är så trött på detta, funderar på att bli en skitstövel bara för att göra en sorts poäng. Men nej, det skulle ju inte fungera eftersom det är så folk är i allmänhet...

Det märks att vi kräver mycket tid av varandra nu, vi i BA 3 åk 2010. För de duktiga så är allt över nästa vecka. Vi går ut, vi har gått klart 3 år och fått en yrkestitel. Jag kommer inte bli färdig med min uppsats, jag har haft jordens skrivkramp och känner mig jätteledsen för det. Hade så gärna velat bli färdig, haft det över, kunnat fokusera på framtiden i sommar. Men nu kommer jag att få gå upp i höst istället, småpilla med uppsatsen hela sommaren, fastän jag tänker försöka ha det mesta färdigt innan midsommar så jag kan njuta av allt det som händer då.

Kort liten uppdatering.

# Nej, inget sommarjobb inom det jag utbildat mig till, blir en återvända till Nattis.

# Kommer bo hos mor och far i sommar och så försöka hitta något eget till hösten. Jaga jobb.

# Har bokat resa till NewYork i augusti, för min födelsedag, det jag skulle, det som var målet med detta året. Så jag åker, min syster och hennes sambo åker, bror med fru dyker upp, klassis Ems kommer också och förhoppningsvis lite fler. Det kommer bli skoj.

Såg just färdigt ESC och blev faktiskt ganska så glad över dem som gick vidare, jag hoppades på Serbien, Belgien och Island - som blev väldigt bra i sammanhanget för de andra var mycket sämre - och de gick vidare. Sedan hade jag hoppats på Finland eftersom vi ska hem till S på lördag och kika på finalen, men de klarade sig inte. Tyvärr...

Jag påpekade detta i min status på FB och fick en snabb kommentar från en släkting som är duktig på det där med snabba lite kaxiga kommentarer, men ibland, som denna, så tycker jag att han borde tänka efter innan han skriver, för denna gången så handlade det om en välvilja för en av mina bästa vänner och hans kommentar löd "Det är aldrig synd om Finland". Jag tycker jättemycket om Finland, det är himlars fint där och S är som sagt en av mina bästa vänner som inte vill någon illa.

Igår på min väg från biblioteket ner på stan så blev jag stoppad av två yngre tjejer, låt oss säga mellan eller högstadiet, som frågade om jag visste när Norge, Sverige och Danmarks nationaldagar var. De verkade göra någon sorts undersökning.

- Ja det tror jag att jag kan svarade jag. Sveriges är den 6 juni, Norge 17 maj och Danmarks är nära Sveriges, jag tror den 5 juni.

Tjejerna strålade och en av dem ropade ut: "HON KUNDE!!!" Jag skrattade och sa att jag kan berätta när Finlands nationaldag är om ni skulle vilja veta det också (6 december).

Men jag har ju hört talas om det här att folk inte kan sådana här saker, att vissa inte ens vet när Sveriges nationaldag är. Nu tycker jag det är hemskt spännande med geografi, med resor, jag har vänner i både Norge och Danmark (och Finland), så jag lägger ju sådant här på minne, för jag vill lära mig.

Solen skiner i Göteborg nu, det har regnat nästan hela dagen, men nu lagomt till kvällen så klarnar det upp, då när solen lyser rakt in i mitt fönster och värmer lägenheten. Suck. Jag är så varm av mig som det är och gillar inte denna värme, tvärtemot många av mina vänner som höll på att frysa ihjäl i går nere vid Röda Sten, medan jag njöt av vindens kylande effekter. Jag har ont i min hals, inte alls skoj, och huvudet har bråkat med mig idag. ESC semifinal sen, har ingen aning om vem jag ska hålla på. Har inte någon hjärtefavorit iår, fastän jag tycker Tyskland är riktigt bra. Har ni någon favorit?