Jag brukar sällan få i-landsproblem, men sedan jag var i Stockholm i förra veckan så har jag faktiskt haft ett och är lite förundrad över att inget bot tycks finnas.

Chippet i mitt bankkort gick sönder nämligen, men i övrigt är det ju inga problem med kortet, det ska - tycker ju jag - gå och betala med det ändå. Kan dra det, kan skriva på istället för att använda koden, men...det tycks inte vara så enkelt.

Första gången det hände var på Pressbyrån på Centralstationen i Sthlm, när vi testat ett antal gånger med chipversionen så fick jag dra kortet och då gick det och betala. Problem solved.

Sedan skulle jag köpa en kaffe på Espresso House - testade kortet igen, men nada, gick inte att betala. Hade mamma med mig så hon kunde skänka lite pengar.

När vi kom hem till Falun igen så tänkte jag passa på att handla lite på vägen hem när mamma var med och vi hade bil, så vi svängde förbi på ICA maxi. När det är dags att betala så säger maskinen än en gång ifrån och hon i kassan tittar oförstående på mig när jag förklarar att chippet krånglat hela dagen, men att det gått att betala med det ändå, att jag då fick dra kortet istället. Men nej, något sådant har de inte hört talas om. "Gå till uttagsmaskinen och ta ut pengar istället då, det finns en sådan där". Jaha, tänker jag, testar väl då, men vet väl redan att det inte kommer att gå - vilket det inte heller gör. "Låt mig dra kortet då" säger jag, "Det har ju gått på andra ställen". Men nope. Går så långt att jag måste springa ut och hämta mamma och hennes pengar - igen.

Klagade ur mig angående detta på Facebook och en vän som jobbat på ICA berättade att jag visst skulle ha kunnat betala genom att dra kortet, så varför vet inte alla om detta?

I fredags var jag i varje fall och beställde ett nytt kort och gick sedan in på Apoteket (Kronans droghandel tror jag det blev) och tänkte att jag testar att betala med kortet. Men igen, nej, inte utan chip, "vi har en spärr mot det!!!!"

Asså seriöst, men jag blir skitförbannad över detta. Borde det inte gå med väldigt enkla klick att få dra kortet istället när chippet inte funkar? Om inte, så borde det i varje fall införas, för jag kan inte vara den enda som råkat ut för detta?!

Suck

Han spelade den "Working on a tan. =) Han öppnade så grymt starkt med "American saturday night", den låten jag själv brukar lyssna på för att göra mig glad, så hur kunde det bli annat än bra då. Tyvärr blev slutet väldigt tramsigt, men annars var det verkligen skitcoolt. Svårt att förstå att en sådan superkändis som honom står på en sådan liten scen att man faktiskt kan se hans ansikte. =) Mamma lever fortfarande på konserten, jag håller halvt på att lyssna ihjäl mig på en 70 tals doftande ballad från hans senaste skiva. Jo, när jag är på rätt humör så.

Idag är det en vecka kvar tills jag flyttar till Skåne. Galet, men så otroligt spännande. Jag känner mig jätteringrostig på det jag ska göra, men jag hoppas att det kommer att lösa sig. Arkitekturtermer är ju liksom boken som måste få följa med, så jag minns vad delar och sådant heter på hus - eller?!

Jag är ledig idag och i morgon och det är skönt, jag är trött och har lite energi för tillfället, men jag ska försöka få lite gjort ändå så jag inte känner panik inför torsdag och fredag nästa vecka när allt ska ordnas. Mycket att packa och fixa.

Jag ska försöka börja blogga ordentligt igen när jag kommer ner till Skåne. Det kan vara roligt både för mig att minnas tillbaka på mitt första "riktiga" jobb och även för folk hemma att se vad jag gör.

Tänkte förresten bjuda på den där låten, den där som jag håller på att spela sönder...

Det tog mig ett år och en sommar att landa mitt första jobb som Byggnadsantikvarie och det jobbet ligger nere i Skåne, närmare bestämt på Regionsmuseet med bas i Kristianstad. Så redan den 5 september kommer jag att starta min anställning där som räcker till sista december. Tänk er att jobba i Skåne - de har slott och herrgårdar, massvis med gamla kyrkor och framförallt så har de ju korsvirkeshus. Vet ni hur mycket jag älskar denna hustyp - jo, ni som känner mig anar nog. Men förutom i allra södraste Sverige så är ju denna hustyp väldigt vanlig i Tyskland OCH i England och jag kan tänka mig även i Frankrike med alla deras små pitoreska byar!!!

   Den översta bilden är ifrån Malmö tror jag, annars gissar jag att det är Ystad som är den stad som har flest, jag har inte varit där, men tänker som så att åker jag inte dit nu när jag ska bo i Skåne i 4 månader så får jag skämmas. Den nedersta tror jag är i Tyskland. I Sverige tror jag att hustypen är vanligast på landsbygden och det är sällan husen blir så stora som man kan se dem i Tyska handelsstäder.

Så jag letar boende i Kristianstad och hoppas även på att jag kan hitta någon som skulle vilja hyra min lägenhet i Falun så jag kan få spara lite pengar. Kristianstad verkar inte vara några problem, jag har fått napp på en som jag tycker verkar jättebra och ska bestämma mig nästa vecka och jag har även fått jättemycket hjälp av museet med att lägga ut en förfrågning på internposten. Men Falun är lite svårare, har fått ett ok från min hyresvärd, men har är kräsen men hyresgäster, vill helst inte ha någon som är för ung eller lever rövare - för det är en väldigt lugn trappuppgång med småbarnfamiljer och pensionärer och jag förstår honom.

Tycks förresten vara en liten trend att få jobb - mina goda vän Cajsa har också fått jobb, men som bygglovshandläggare och det en fast tjänst. Hoppas att hon kommer få det bra, för hon är nog den tredje (fjärde) av mina gamla BA-vänner som fått jobb som det och de har det lite blandat på sina jobb.

Jobbar i drygt två veckor till här hemma i Falun i Gruvan. I museet igår och idag och så morgon så ska jag guida. Nästa vecka åker ju jag och mamma till Stockholm som sagt på Brad Paisley och det ska bli väldans skoj. Lyssnar fortfarande mycket på Jamie Cullum hemma och särskilt Twentysomething som är sååå bra.

Försöker ta tag i uppsatsen igen, men min nya energi att få den färdig blev lite satt på is när jag fick jobbet och behövde hitta boende snabbt. Jag ska försöka ta tag i det igen, men just idag är all energi som bortblåst. Jag sov till tio, men var ändå trött igen en halvtimme senare. Borde nog börja ut och promenera lite mer - har den idén i varje fall att börja springa när jag kommer ner till Skåne - springa och gå på Zumba och/eller Yoga. Vi får väl, disciplinen har jag ju alltid problem med nu för tiden...

Mmm.

För ett år sedan satt jag på en uteservering någonstans i Meatpacking district i New York och drack en mumsig Sangria på en uteservering tillsammans med min syster, hennes dåvarande fästman (numera man) och en av mina bästa vänner.

Jag fyllde då 30 år och ville fira det utomlands då det kändes lite otäckt att byta första siffra, men det visade sig inte vara några som helst problem. För jag gillar inte den här idén om att man måste bli vuxen, jag tror jag aldrig kommer bli vuxen, jag tror jag alltid kommer leta efter de där kickarna som ger mig adrenalin, inte låta rädslan stoppa mig från att göra saker som jag vill. Ni som åldersnojar - sluta med det - vad finns det egentligen att vara rädd för. Jag är mer lugn och tillfreds med mig själv nu än jag någonsin har varit och då är jag inte på något vis lycklig. Mognad är viktigare än det där att vara vuxen nonsens snacket.

Så min förra födelsedag firade jag alltså i New York. Var upp i Empire State Building, Kikade in Grand Central station, Åt cup cakes i Central park, gick omkring i en av de största leksaksbutikerna i världen och så som sagt, drack Sangria i Meatpacking district (tror jag).

I år firades födelsedagen hemma i min lugna vrå - det vill säga min lägenhet, men det var inte mindre roligt för det. Mamma och pappa, plus moster med man var förbi och vi käkade tårta och fikade gott. Och så förstås mina gäster som sovit över hos mig.

Födelsedagsfirandet startade ju egentligen redan i går när jag och samma goda vän som var med till New York plus hennes mamma var på Jamie Cullum på Dalhalla. Jo, jag räknar det till min födelsedagshelg också. Kvällen började med middag på Bruntegården - jisses, så gott - och avslutades med konserten under klarblå himmel på Dalhalla.

Det var ruggigt bra faktiskt, för att vara en artist som jag egentligen endast kunde några låtar med. Jag filmade detta också, en av de få låtar som jag kan lite text i...

Men bäst var nog ändå när han sjöng denna cover... (det här är inte från igår, men låten är ju den jag menar). Det var så magiskt att man rös, plus att vi i publiken fick agera stämmor på det här sista han doar, det var riktigt snyggt...har fortfarande slingan i huvudet som vår sektion skulle sjunga.

Ska lägga mig nu, ska iväg en stund i morgon. Ut och köra lite bil, ska bli skoj!!!

Och så får vi hålla tummarna att allt rullar på i rätt riktning veckan som kommer nu...

Ett säkert tecken på att du kommer få en bra grupp att guida och en rolig tur är när första frågan någon ställer handlar om att bekräfta påståendet att:

"Vi har väl hjälmarna på oss för att Bergstrollen inte ska kasta stenar i huvudet på oss va?"

- Självklart", svarade jag, "varför skulle vi annars ha hjälmar på oss?"

Tiden går verkligen fort och jag gissar på att det beror på att det sker så himla mycket saker runt omkring mig - eftersom jag själv tycker att mitt liv går på tomgång så ofta, så måste jag nog ta det här inlägget och reflektera över hur mycket som egentligen händer mig och andra i min närhet som även påverkar mig.

Vi tar sommaren: Jag fick jobb som guide i Falu Gruva, slet mig från vård och omsorgsyrkena som jag tryggt fallit tebaks på sedan jag slutade gymnasiet för en herrans massa år sedan. Det visar sig att jag kan det här också och det är för det mesta riktigt roligt. Det är numera en vana att gå ner, som att besöka en god vän, jag kan svara på de flesta av besökarnas frågor och får mig ständigt skratt och roliga reaktioner från besökare som gör min dag - för det är det ovanliga i det vanliga som gör att turerna blir ihågkomna. Små gester, små ord, varm respons och beröm - det är sådant vi som guider behöver för att känna att vi gör ett bra jobb. Man flinar gott åt kommentarer som att "du är mycket bättre än den guide vi hade förra gången, du förklarar mycket bättre"(två unga flickor som sa detta) och "du berättade så bra i bilder att vi verkligen "såg" arbetarna framför oss". Eller som i dag den lilla killen som när hans pappa ville ta kort på mig och honom oblygt la armen runt mig och visade tummen upp med den andra. Det gjorde inte dagen bara för mig utan även för andra besökare i den gruppen som tyckte att grabben var urcharmig.

I juli var det ju som sagt det stora bröllopet som hägrade och det kom, det lyckades, det segrade och var bara helt enkelt underbart. Det är svårt att förklara, men som min syster säger så är det så perfekt i minnet hos henne och maken också att de inte vill titta på sådant som folk filmat, det vill njuta så länge det går av att minnas det själva. Som om inte det räckte så var brorsan med fru hemma och hälsade på och bara att få vara med dem var också så himla mysigt. Det är jobbigt att ha en del av sitt hjärta så långt borta som Florida och USA är när det kommer till en älskad bror. Jag och svägerskan har också så otroligt roliga diskussioner när vi träffas, jag saknar dem, tänk att ha henne omkring sig, närmare, det skulle jag gilla. De ska ha barn riktigt snart, början av oktober är det sagt, men risken är att ungen kommer bli stor att jag tror nog sannolikheten för att det blir slutet av september är rätt så stor. Vi längtar efter att få träffa denna lilla knodd som kommer att, eller förresten redan är så bortskämd som en unge kan bli. Första barnbarnet på båda sidor. Vi ska med all sannolikhet åka till USA över jul, det kommer bli skoj och då vet vi också vad det blidde för någe - en lite pöjk eller flicke!!!

Fasen vad snygga de är mina syskon och deras respektive... =)

Häromdagen gick jag på stan och blev nästan gråtfärdig när jag tittade på höstkläderna och insåg att jag inte kände någon som helst längtan för att köpa något eftersom jag inte hade en höst att längta till. Framför mig såg jag hur jag återvände till barnomsorgen och du behöver inga fina kläder i barnomsorgen och som sagt, det gjorde mig lite ledsen. Jag fortsätter ju att kämpa med att söka alla jobb som kommer upp, men min lilla resumélista är inte lång, den är lite längre i och med gruvan jobbet, men inte så mycket nytt annars att hänga i granen. Så döm om min förvåning när de härom dagen ringde ifrån Regionsmuseet i Skåne och erbjöd mig en arbetsintervju och kanske ett vik på ett par månader. Jag ska till Kristianstad på måndag och tisdag för att kika in staden, lokalerna och gå på arbetsintervju och det låter inte helt omöjligt att det kommer bli jag. Helt plötsligt känns det lite roligare att titta på hösten...

Fram tills dess så har vi augusti som kommer att vara över innan jag säger hej, för jisses vad det händer en massa skoj. Ja, förutom Skåne då nästa vecka så ska jag på Jamie Cullum på lördag tillsammans med Emsan och hennes morsa. De ska bo hos mig och jag har sett till att boka bord på Bruntes i Rättvik innan så vi får testa på detta Tappasställe. Kommer bli jättebra. Jag är inte jättebra på Jamie, men jag har sett livekonserter med honom på tv som var riktigt bra, så jag tror att det här kommer bli riktigt kul. Tillskillnad då mot Emelie som har honom som en (sin?) av sina största idoler.

Ha ha, det är lite skoj att jag väljer en låt där han spelar gitarr eftersom han normalt spelar piano och när Emsan skulle välja en låt med min bästaste Ryan Adams så valde hon att lägga upp den där han spelar piano, medans Ryan är en sådan som oftast spelar gitarr. Ja, jag tyckte det var skoj i varje fall, det gör nog hon också! =)

Sedan dagen efter denna konsert så fyller jag år. Jisses, mitt år som 30 är alltså redan slut och det var väl egentligen inget högt flygande livsomvälvande år, så kanske blir år 31 det istället. Jag kan ju hoppas att det startar med ett jobb i Skåne i varje fall =)

Veckan därefter åker jag nog ner till Örebro och hälsar på syrran som då flyttat dit och börjat jobba på sitt nya jobb och första som utexaminerad förskolelärare (japp, hon tar över stafettpinnen från sin syster, så jag känner mig trygg att barnen kommer få det bra i framtiden också, för syrran och jag tänker lika i mycket och får samma sorts beröm när vi jobbar på dagis). Jag har några dagar ledigt innan jag kör sista två veckorna vid gruvan med inte fullt så långa dagar som jag jobbat nu i sommar - högsäsongen är över.

Den 24 augusti är det ju sedan dags för det jag nästan sett mest framemot denna sommar och det är ju konserten med Brad Paisley - för mig är han den största stjärnan jag kommer se i sommar. Ryan var självklart mitt hjärtas drömkonsert, men det här med en riktigt countrystjärna av den kalibern som Brad är, det kan jag liksom inte förklara, jag har försökt en gång förut, men det enklaste jag kan beskriva det

"Sådana som han kommer inte till Sverige så om de väl gör det, då går man och ser dem!"

Min nya favoritlåt med honom är skitsnygg, men texten är helt wacko och det är det enda som jag tycker är lite synd med Brad (och det att han ibland går lite för mycket redneck för min smak). För jag brukar sällan lyssna på texter, det är melodin som avgör om jag gillar en låt, men när texterna blir så tydliga som i Brads låtar så kan det vara svårt att inte lägga ner fokus på dem...ja, ni får avgöra.

Men nej, jag gillar den... =) Hoppas han spelar den...

Och sen då? Ja, sen får vi se! Blir det Skåne eller blir det ännu en höst i Falun? Jag vet vad jag hoppas på!!! =)