Jag har börjat hosta, det brukar man ju tillsist göra, men det är i varje fall inte skoj. Jag är fortfarande inte pigg, jag sover dåligt. Är i skolan nu och ska ha seminarium idag, har inte förberett något alls för jag har ju inte gjort min studie ordentligt. Har förhoppningar om att kunna göra den i helgen istället. Jag åkte inte ut nå mer igår för huvudet sa ifrån. Usch, det är så hemskt tråkigt att inte må bra. Det är inte kul att titta på tv, inte kul att läsa. Nu får det räcka, nu får den här jekla förkylningen gå över. Jag har inte tid med detta.

Fredag...suck...

Så jag blev riktig sjuk. I går låg jag hemma hela dagen och höll på att krevera av tristess. Idag är jag uppe och går men huvudet är inte riktigt med på alla noter. Jag orkar inte bli trött i kroppen, alltså stressa mig som att springa till spårvagnen, då kommer illamåendet över mig. Är konstant törstig, har inge vatten med mig, bra tänkt där. Men det är förkyld jag är, nyser som en tok, och så har det satt sig på öronen. Vaknade med jordens lock för båda öronen igår, det är bättre i det högra örat idag, men i det vänstra känns det fortfarande som om jag har en öronpropp i.

Min dator har nog gett upp nu. Jag kunde inte ens se en film på den igår, det hakade upp sig och avslutades efter tio minuter kanske, spelade ingen roll vilket program jag såg den i. Internet funkar ju inte, så då kan jag ju inte göra något kul där heller. Så inte undra på att jag höll på att tråka ihjäl mig igår. Hade ju inte huvudet med mig heller så jag kunde läsa.

Idag måste jag läsa skolsaker och jag måste observera Olskrokstorget. Det känns inte ett dugg kul, tror jag ska gå och köpa med mig lite glass hem och sitta och läsa innan jag behöver åka tillbaka till torget framåt fem tiden kanske. Måste ju se om det förändras, territorierna.

Klassis J beodrar mig att jag ska installera om windows på min dator nu, så jag får hem och göra det sen. Kanske i morgon när jag inte har några tider att passa. Jag sitter i skolan nu och skriver, för internet vill inte fungera på min dator just nu, den hittar inget nätverk.

Jag har blivit sjuk, har fått en förkylning som som vanligt sätter sig på näsa, hals, bihålor och öron, för tillfället är det den högra sidan som är värst. Inte så roligt när veckans uppgifter i skolan är att vi ska vara ute och dokumentera igen, det ryktas ju redan om snöstorm, så med en förkylning på det så känns det som en underbar vecka...suck.

Igår fick jag då äntligen pengar. Så nu har jag köpt biljetter till filmfestivalen - två filmer: Hilde och A single Man - och så bokade jag tågbiljett hem till Falun inför praktiken. Vi var och quizzade i går på Linnéterassen, ett nytt ställe - så dit får ni komma. Roligt, för vi var 7 stycken i slutändan, två lag. Gick både bra och dåligt. Det lönade sig att man sett mycket film. =) Vi ska försöka gå dit nästa måndag igen och kanske äta där då också, för lyxens skull...

Nu ska jag hem och lägga mig i en timme tror jag, vila och kurera bort den här hemska tunga förkylningen...

Är ganska så säker på att det har att göra med en person som Jason Diakité pratade med på musikhjälpen. En kille som låg på universitets sjukhuset i Uppsala med skador på ett ben som han fått under sin tjänstgöring i Afghanistan. De pratade säkert i tio minuter bara han och Jason och det fick mig att omvärdera mycket angående det här med att skicka styrkor till de där länderna. Jag har ju ibland tyckt att man lägger sig i andra länders problem, att de inte vill ha vår hjälp. Men nu anser jag mera att dessa FN styrkor faktiskt i princip gör ett jobb att likna med vad till exempel Läkare utan gränser gör. Det är, förhoppningsvis, människor som vill göra en insats och hjälpa andra människor att kunna leva ett tryggt liv. Att de inte är där för att kriga i första hand. Alltså jag vet att det finns människor som bara vill leka krig också och jag stöder inte dem och det alls, för krig stöder jag inte. Men att hjälpa människor som inte har det lika bra som oss att kunna leva ett så pass normalt liv som möjligt (vad nu normalt är), det tycker jag förtjänar respekt och beundran.

Den dagen jag får en bra inkomst så kommer jag bland annat att välja att skänka pengar till många av dessa organisationer som pysslar med bistånd och hjälp.

Tjohopp. Har inte bäddat sängen, klädde på mig leggings och en långärmad t-shirt och ligger nu och halvmyser i sängen med datorn och min bok. Latsöndag med bättre samvete än gårdagens latlördag gav. Är nästan så att jag lyckats övertala mig själv att jag ska köpa pizza och en cola idag. Men jag är inte bakis, inte mer än att jag är lite sliten av att jag gick och la mig halv 4 i morse.

Har insett att folk alltid tittar så skeptiskt på mig när jag påstår att väldigt väldigt sällan bli bakis, för folk omkring mig tycks bli bakis nästan jämt då de varit ute. Antingen beror det på att jag faktiskt lärt mig hur jag ska dricka för att inte må dåligt - det vill säga inte blanda, men jag tycker inte det stämmer heller. För igår drack jag (en massa) vin, en bål som var gjort med rom i botten och så likör. Nope, inget illamående, ingen huvudvärk, bara lite trött. Kan det vara för att jag inte dricker öl?

Gårdagen blev väldans skoj i varje fall. Var på hederlig förfest hemma hos S i hennes lilla fina lägenhet på ön, två kompisgäng som blandades och jag tror det gick bra, pratade mycket med folk och drack en flaska vin (jag har fortfarande ite svårt att se hur det gick så lätt). Vid elva drog vi in mot stan och styrde kosan på Pustervik. Jag passade på att ringa och gratta svägerskan och det var nog då jag insåg att jag hade en flaska vin i kroppen (plus två glas bål och likör), skrattade som en tok, men hon var glad och hade tyckt om min present som jag ju nu kan berätta vad det var.

Jag köpte Sju sorters kakor boken på engelska, översatt ordentligt med mått och allt också till cups och ounces och sådant där Amerikanskt. Hon älskar att baka och tyckte det var jätteskoj att få svenska recept.

Så det blev Pustervik. Det var lite blandad musik där, mycket soul och oldschool hiphop blandat med lite pop ibland. Men så visade det sig att det var band som skulle spela också och vi lyckades ju, för att vi ville dansa, hamna i princip på frontstage. Men trots att bandet hade jekligt snygga gitarrer, så var det hemskt att höra på och sångaren var något av det äckligaste vi sett. Vi kunde inte kika på honom tillsist (vilket bara gav oss en ursäkt att titta på den lite småsöte gitaristen istället). Usch, tänk er en människa i jeans OCH jeansskjorta som tror att han är så jäkla snygg, han åmar sig och sjunger medan han blundar, vänder sig med ryggen mot publiken och när han dricker vatten så dricker han så det rinner ner för honom, på kläderna. Blääääääääh. Så när dj'n startade musiken igen kom också humöret tillbaka. Dansade till strax efter två innan min mage sa ifrån och hade sådan tur att min spårvagn kom precis när jag kom till hållplatsen.

Anledningen till att jag inte kom i säng förrän halv fyra var att jag hoppade in i duschen. Vet inte hur många gånger jag blev duschad med öl i natt - vet ni, får man öl i ögonen så svider det förbannat - och det kändes lagomt gosigt att krypa ner i sängen utan att ha duschat, så jag gjorde det.

Så så är det, glad att jag gick ut. Glad att jag med gott samvete kan ta det lugnt idag och läsa och kika på film så mycket jag vill...

Jippi, jag fick i gång datorn idag också. Peppar peppar.

Jisses vad dammigt det är i min lägenhet. Jag har ju tyckt att jag sovit lite dåligt på slutet, men jag bytte ju förtusan nyss sängkläder. Men det är nog faktiskt så att gardinerna säkert är jättedammiga, och det är i övrigt väldigt dammigt också. Suck. En av nackdelarna med att bo så litet tror jag. Har ju kylskåp/frys, stereo, dator och tv på en liten 20 kvadrat yta, eller ja, mindre blir det väl för allt finns ju i mitt allrum.

Så jag får ta ett ryck och städa lite. Inte mer än rätt för jag har varit jättelat. Hade ställt klockan för att gå och träna nu i morse, men så blev det inte. Nej, jag stängde av klockan och sov en stund till och låg sedan och läste i Boktjuven i kanske två timmar. Den spretiga boken. Vissa partier som är jättebra och så tänkvärda och oroande, men sedan finns det mycket i boken som jag tror jag är för gammal, eller för ointresserad för att bry mig om. Men den är väldigt lättläst, nu när jag tar mig tid.

Nu ska jag sanera lägenheten på damm en stund och sedan börja tänka på vad jag ska ha på mig ikväll. Utgång med vännerna. Svägerskan fyller år idag också, 25 år, så grattis till henne. Hon och brorsan är uppe i bergen någonstans i Colorado tillsammans med svägerskan familj. Det låter så mysigt - vinter, berg, skidor och en massa mys med öppen spis, spa och roliga barer....

Så Ryssarna Domnina/Shabalin vann guldet i isdans. Men det lustiga är att de egentligen bara vann en av danserna, den första obligatoriska. De andra två vann Italienarna Faiella/Scali som kom tvåa. Tänk att den minsta dansen kan göra så mycket ändå.

Jag har faktiskt haft jättesvårt för det här Italienska paret, jag har skrivit om det förut i mina bloggar, men i år är det något som har hänt med dem och jag har faktiskt gillar både deras originaldans och deras fridans som var jättefin. Enligt kommentatorerna på svt så är det för att de har bytt tränare och flyttat till Amerika, för även hon tycker att de har förändrats till de bättre, att de har tonat ner överspelet. Och det kanske är just det som jag irriterat mig på. Så nu hoppas jag mycket på dem i OS.

Mina älskade Britter fumlade igen, och det är Sinead som har vinglat i twistlarna, brukar annars vara jätteorolig för John, men han åkte jättebra. Men jag är aldrig lugn när de åker, framförallt inte i dessa tvistlar som ska vara snabba och exakt samtidigt som sin motpartner för att få bäst poäng. De har alltis missat på dem OM de missar. Nu blev de femma.

Vilka annars gillar jag? Jag vet inte riktigt, det är svårt. Jag gillar ju nästan alltid de Franska paren, för de är alltid duktiga, men jag har faktiskt inte snappat upp några andra favoriter. Ja, skulle vara det andra Italienska paret då som är såååå snygga...

Trots den lilla drutten på ändan i en stegsekvens så tyckte jag att detta var så bra och det var så kul att se honom så glad.