Ett säkert tecken på att du kommer få en bra grupp att guida och en rolig tur är när första frågan någon ställer handlar om att bekräfta påståendet att:

"Vi har väl hjälmarna på oss för att Bergstrollen inte ska kasta stenar i huvudet på oss va?"

- Självklart", svarade jag, "varför skulle vi annars ha hjälmar på oss?"

Tiden går verkligen fort och jag gissar på att det beror på att det sker så himla mycket saker runt omkring mig - eftersom jag själv tycker att mitt liv går på tomgång så ofta, så måste jag nog ta det här inlägget och reflektera över hur mycket som egentligen händer mig och andra i min närhet som även påverkar mig.

Vi tar sommaren: Jag fick jobb som guide i Falu Gruva, slet mig från vård och omsorgsyrkena som jag tryggt fallit tebaks på sedan jag slutade gymnasiet för en herrans massa år sedan. Det visar sig att jag kan det här också och det är för det mesta riktigt roligt. Det är numera en vana att gå ner, som att besöka en god vän, jag kan svara på de flesta av besökarnas frågor och får mig ständigt skratt och roliga reaktioner från besökare som gör min dag - för det är det ovanliga i det vanliga som gör att turerna blir ihågkomna. Små gester, små ord, varm respons och beröm - det är sådant vi som guider behöver för att känna att vi gör ett bra jobb. Man flinar gott åt kommentarer som att "du är mycket bättre än den guide vi hade förra gången, du förklarar mycket bättre"(två unga flickor som sa detta) och "du berättade så bra i bilder att vi verkligen "såg" arbetarna framför oss". Eller som i dag den lilla killen som när hans pappa ville ta kort på mig och honom oblygt la armen runt mig och visade tummen upp med den andra. Det gjorde inte dagen bara för mig utan även för andra besökare i den gruppen som tyckte att grabben var urcharmig.

I juli var det ju som sagt det stora bröllopet som hägrade och det kom, det lyckades, det segrade och var bara helt enkelt underbart. Det är svårt att förklara, men som min syster säger så är det så perfekt i minnet hos henne och maken också att de inte vill titta på sådant som folk filmat, det vill njuta så länge det går av att minnas det själva. Som om inte det räckte så var brorsan med fru hemma och hälsade på och bara att få vara med dem var också så himla mysigt. Det är jobbigt att ha en del av sitt hjärta så långt borta som Florida och USA är när det kommer till en älskad bror. Jag och svägerskan har också så otroligt roliga diskussioner när vi träffas, jag saknar dem, tänk att ha henne omkring sig, närmare, det skulle jag gilla. De ska ha barn riktigt snart, början av oktober är det sagt, men risken är att ungen kommer bli stor att jag tror nog sannolikheten för att det blir slutet av september är rätt så stor. Vi längtar efter att få träffa denna lilla knodd som kommer att, eller förresten redan är så bortskämd som en unge kan bli. Första barnbarnet på båda sidor. Vi ska med all sannolikhet åka till USA över jul, det kommer bli skoj och då vet vi också vad det blidde för någe - en lite pöjk eller flicke!!!

Fasen vad snygga de är mina syskon och deras respektive... =)

Häromdagen gick jag på stan och blev nästan gråtfärdig när jag tittade på höstkläderna och insåg att jag inte kände någon som helst längtan för att köpa något eftersom jag inte hade en höst att längta till. Framför mig såg jag hur jag återvände till barnomsorgen och du behöver inga fina kläder i barnomsorgen och som sagt, det gjorde mig lite ledsen. Jag fortsätter ju att kämpa med att söka alla jobb som kommer upp, men min lilla resumélista är inte lång, den är lite längre i och med gruvan jobbet, men inte så mycket nytt annars att hänga i granen. Så döm om min förvåning när de härom dagen ringde ifrån Regionsmuseet i Skåne och erbjöd mig en arbetsintervju och kanske ett vik på ett par månader. Jag ska till Kristianstad på måndag och tisdag för att kika in staden, lokalerna och gå på arbetsintervju och det låter inte helt omöjligt att det kommer bli jag. Helt plötsligt känns det lite roligare att titta på hösten...

Fram tills dess så har vi augusti som kommer att vara över innan jag säger hej, för jisses vad det händer en massa skoj. Ja, förutom Skåne då nästa vecka så ska jag på Jamie Cullum på lördag tillsammans med Emsan och hennes morsa. De ska bo hos mig och jag har sett till att boka bord på Bruntes i Rättvik innan så vi får testa på detta Tappasställe. Kommer bli jättebra. Jag är inte jättebra på Jamie, men jag har sett livekonserter med honom på tv som var riktigt bra, så jag tror att det här kommer bli riktigt kul. Tillskillnad då mot Emelie som har honom som en (sin?) av sina största idoler.

Ha ha, det är lite skoj att jag väljer en låt där han spelar gitarr eftersom han normalt spelar piano och när Emsan skulle välja en låt med min bästaste Ryan Adams så valde hon att lägga upp den där han spelar piano, medans Ryan är en sådan som oftast spelar gitarr. Ja, jag tyckte det var skoj i varje fall, det gör nog hon också! =)

Sedan dagen efter denna konsert så fyller jag år. Jisses, mitt år som 30 är alltså redan slut och det var väl egentligen inget högt flygande livsomvälvande år, så kanske blir år 31 det istället. Jag kan ju hoppas att det startar med ett jobb i Skåne i varje fall =)

Veckan därefter åker jag nog ner till Örebro och hälsar på syrran som då flyttat dit och börjat jobba på sitt nya jobb och första som utexaminerad förskolelärare (japp, hon tar över stafettpinnen från sin syster, så jag känner mig trygg att barnen kommer få det bra i framtiden också, för syrran och jag tänker lika i mycket och får samma sorts beröm när vi jobbar på dagis). Jag har några dagar ledigt innan jag kör sista två veckorna vid gruvan med inte fullt så långa dagar som jag jobbat nu i sommar - högsäsongen är över.

Den 24 augusti är det ju sedan dags för det jag nästan sett mest framemot denna sommar och det är ju konserten med Brad Paisley - för mig är han den största stjärnan jag kommer se i sommar. Ryan var självklart mitt hjärtas drömkonsert, men det här med en riktigt countrystjärna av den kalibern som Brad är, det kan jag liksom inte förklara, jag har försökt en gång förut, men det enklaste jag kan beskriva det

"Sådana som han kommer inte till Sverige så om de väl gör det, då går man och ser dem!"

Min nya favoritlåt med honom är skitsnygg, men texten är helt wacko och det är det enda som jag tycker är lite synd med Brad (och det att han ibland går lite för mycket redneck för min smak). För jag brukar sällan lyssna på texter, det är melodin som avgör om jag gillar en låt, men när texterna blir så tydliga som i Brads låtar så kan det vara svårt att inte lägga ner fokus på dem...ja, ni får avgöra.

Men nej, jag gillar den... =) Hoppas han spelar den...

Och sen då? Ja, sen får vi se! Blir det Skåne eller blir det ännu en höst i Falun? Jag vet vad jag hoppas på!!! =)

Jag skrattade lite när jag såg mig själv i spegeln idag och inser att frisyren jag nu har är rätt lik en frisyr jag hade när jag var typ 3-4 år gammal. Jag letade reda på en gammal bild och tog en bild nu för att visa på detta.

Jag idag!  Jag för 27 år sedan kanske...

Jag hade en rätt produktiv dag igår. Det var ju första dagen på över en vecka som jag var ledig så jag hade bokat in klipptid hos bästaste Rebecka och så skulle jag och mamsen (och pappa) till Borlänge för att om möjligt hitta en klänning till Bröllopet. Jisses, det är snart knappt en vecka kvar. Men i Borlänge centrum var det smått omöjligt att hitta något. Vi kan iofs ha gått förbi bra butiker, fick jag reda på sedan i efterhand, men vi var ju på jakt efter en särskild butik, men tyvärr var det så utplockat där att inget fanns. Jag provade en klänning, stlk large, men som inte gick att dra igen dragkedjan på, kul! Så vi åkte till Kupolen - detta skittråkiga köpcentra som jag redan från början anade inte skulle ha något. Nej, någon festklänning hittade jag inte där, men däremot hittade jag och köpte en annan klänning jag hade kikat på förut på Åhlens som nu var på rea.

Jag tycker den är så sjukt snygg.

Vi var förbi på Emmaus innan vi åkte hem och även Coop, men inget kul av värde där heller. Så när jag kom tillbaka hem så bestämde jag för att försöka ännu en gång på stan här i Falun och faktiskt, på den andra butiken jag gick in i så hittade jag en klänning som jag kunde tänka mig att bära. Det är inte den perfekta klänningen, jag är rädd för att den kan bli varm om det blir varmt på bröllopsdagen, men det jag vet säkert med den är att jag kommer att trivas i den och när jag trivs då kommer jag att ha roligt också. Så här såg den ut. Vad tror ni? Och hur ska jag accesoara den? Jag kommer troligtsvis ha svarta leggings under (känner mig mer bekväm då) och ett par svarta skor, men smycken och sådant till exempel? Hur ska jag tänka?   

Första stopp på den lilla färden var Gamla Staberg och deras barockträdgård.  Andra stopp Sveden och framförallt Linnés bröllopsstuga, men det var lite kul att se stallet igen som Helena mer än en gång tog med mig till under vår tonårstid.   Fönstrena i Linnés bröllopsstuga.   En bild från trädgården.   Stugan, som jag hade hört skulle vara en parstuga, men den är i mina ögon för bred för det, den är två stockar bred, men jag har ju feltolkat parstugor förut där jag trott att de måste ha två skorsstenar för att få kallas det, men där det bara funnits en och ändå kallats parstuga.   Sista stoppet var i Sundborn på Stora Hyttnäs. För er som inte vet så heter ju Carl Larsson gården egentligen Lilla Hyttnäs, så denna gården ligger precis bredvid och har en mer tidstypisk inredning än C.L gården.  Utsikt från ett av fönstren.   Gamla kläder.  Ute i skogen vid Stora Hyttnäs så fanns en konstinstallation med en massa pianon som stämde om sig lite då och då.   Stora Hyttnäs!!! 

Min andra lediga dag och jag känner mig inte så där himlars pigg. Var på bättre humör igår, men jag ska försöka ta tag i den här dagen också. Från och med i möra så väntar fyra dagars jobb igen. På vädret ser det ut som om det ska regna i helgen och det brukar betyda att det blir mycket folk vid gruvan.

Jag plockar och fixar lite här hemma. Ett matbord som man borde kunna sitta vid är så fyllt med en massa saker att det inte alls går att sitta där och det ska ändras på. Lika så har jag så otroligt mycket med papper som ligger och skräpar överallt. Det är verkligen här det kommer in det där faktumet att jag inte har någon arbetsplats. Hade jag haft det så hade allt sådan här hamnat där, där skulle de ha sin plats.

För att muntra upp mig i det här evinnerliga plockandet så har jag lyssnat igen mig lite på sommar i P1. Jag är ingen aktiv lyssnare av det här programmet, har nog i princip aldrig lyssnat på det i realtid, men självklart har jag hört det. Nu idag tog jag tag i det och lyssnade först och främst på Göran Gudmundson - byggnadsvårdaren, och det var lite småskoj. Många igenkänningsfaktorer och mycket som fick mig att fundera till. Som ni vet så tänker jag ju för mycket. Så mycket han sa om det som handlar om att "förstå kulturer" stämmer så jäkla bra och fick mig osökt att tänka på det här med integration och invandringspolitik, och det var kanske inte meningen. Men det gör mig också himla förvirrad, å ena sidan tycker jag på ett sätt, men å andra sidan på ett annat.

Det gjorde ju liksom inte saken bättre att jag sedan lyssnade på Jason Diakités sommarprogram och fick höra honom berätta om sina identitetskriser och depressioner. Jisses vilken nytt ljus jag ser honom i nu, visst jag har älskat att lyssna på honom i Radiohjälpen, men det här programmet förklarade så mycket om varför han är så intresserad av så mycket som han är och varför han har så mycket bra tankar och funderingar om mycket. En sort självdestruktivitet som jag själv känner igen mig i. För jag tänker ju för mycket. 

Karmakontot av herr Timbuktu kan faktiskt vara en av de bästa låtarna som finns, älskar den mer för varje gång jag hör den, den är så snygg.

Idag är en sådan där dag när jag inte skulle tacka nej om denne man friade...

(det vet jag iofs en del andra som inte heller skulle tacka nej till)

Åh, jag har så knäppa dagdrömmar ibland, men jag gillar dem också, de ger mig hopp!

Det kommer och går lite, den där drömmen om att få byta ut älskade Sverige mot älskade Storbritannien för ett tag. Att få testa hur det är att bo där, att jobba där. Jag börjar känna mer och mer och särskilt nu när jag blir äldre och äldre att jag tror att jag kommer ångra mig nå otroligt om jag inte vågade prova. Dock har ju tidigare erfarenheter lärt mig att denna gång så vill jag i så fall ha ett jobb innan jag åker och jag vill bo i en egen lägenhet/alternativt med rumskompisar, men inte på på jobbet så att säga. Helst skulle ju drömmen få vara att jobba med det jag utbildat mig till i Storbritannien, för det var ju en resa dit som fick mig att hitta och söka den utbildningen.

Ni har inga kontakter heller? Någon som skulle kunna hjälpa till? Till hösten låter bra. September typ! Jag kan åka...

Jag får ofta den här kritiken att jag tänker lite för mycket. Jag kommer på mig själv med att alltid undra hur folk mår, alltid oroa mig för om folk blir sårade av saker jag säger och så vidare. Min syster speciellt tycker jag ska sluta med detta, men det är svårt. Förstår ni vad jag menar? Jag kan ta några exempel och förklara min situation.

# Som nu när jag guidar...

- jag kommer på mig själv med att fundera om det är rätt att vräka ur sig så mycket gosigt om Fet Mats och sättet hans döda kropp betedde sig på för en grupp skolelever från ett invandrartätt område där största delen kommer ifrån Somalia. Jag börjar fundera över att det kanske väcker minnen hos dem som de inte vill minnas. 

- eller också i samband med att jag berättar om Fet Mats och säger att en gammal tant på kring 60 år...och inser att jag har ett gäng damer i den åldern omkring mig som kanske inte alls vill bli kallade gamla.

Jag tänker så mycket på hur jag säger saker i gruvan att det börjar gå ut över hur jag berättar, eftersom jag nästan måste ursäkta mig ibland.

Hur gör man för att tänka bort detta?

Hoppas den känslan håller i sig, för jag tycker det ska bli sååå roligt att få se honom. Gör den inte det får jag kika på Contry Strong och dreggla lite över Beau och så ordnar sig nog det hela. Brad är verkligen en sådan där artist jag inte vågat hoppas någonsin att han skulle komma till Sverige och spela, för han är så otroligt stor i USA. Men när Alan Jackson kom här för något år sedan (och i år igen) så började jag och mamma se ett hopp där borta i horisonten - ett hopp om att Keith Urban och Brad Paisley kanske skulle vilja hitta sig hit till Sverige. Vi jublade i vintras när det gjordes klart att Brad skulle komma, det var ingen tvivel, vi bokade biljetter på en gång. Det kommer att bli så häftigt...

Så Brad, om det inte är för mycket begärt - be din duettpartner här att dyka upp i Svedala någon gång också, annars se till att vara där vi är i USA nästa gång vi åker dit =)