Har Skånefierat min blogg lite - lite halm och lite korsvirke, det är väl det som är Skåne va?! Ja, i varje fall om jag ska tro Regionsmuseet och de uppdrag jag kommer att få. Så lite att lära sig om för en tös som är uppvuxen bland gran och knuttimring. Men faktiskt ska nämnas att det knuttimras i Skåne också - för ett annat uppdrag har just med ett timrat hus att göra. Oj ni, i morgon börjar jag min andra vecka och jag känner mig fortfarande uppe i varv och försöker reda ut allt, hur tusan man gör i kontakter och sådant, jag kommer att ställa Lundakontoret inför en massa dumma frågor i morgon får jag för mig - för jag kommer att få lov att ringa ett par samtal i möra också!

Men nog om det nu. För idag ska jag ägna mitt blogginlägg åt en stad som ingen annan ens kan mäta sig med. Och det är en stad som för 10 år sedan idag råkade ut för något som kommit att forma en hel värld. Jag pratar förstås om New York och jag tänker inte berätta om en massa tråkigheter, vad jag gjorde för 10 år sedan - är ni nyfikna på det så kika på vad jag skrev för 2 år sedan, länken finns i marginalen här bredvid om ni kikar. Nej, istället tänkte jag tillfället i akt och faktiskt visa och dela med mig av lite fler bilder från min New York resa förra året som jag faktiskt inte bloggat om. Jag åkte ju dit för att fira min 30 årsdag. Här kommer en liten bildkavalkad...och ja, när det är mig det handlar om så blir det mycket bilder på byggnader... =)

Vi leker leken Gissa byggnaden???!!! =)  Bästa Syster Yster och maken (men de var "bara" nyförlovade här)  VÄLDIGT höga byggnader är något för mig är typiskt New York, men kanske egentligen typiskt Amerikanskt och jag älskar skyskrapor - ja, om de är snygga förstås, för det finns ju bättre och sämre designade förstås.   Gissa platsen? Som en kommentar kan sägas att jag älskade den där statyn som ni ser till höger i bilden. Baserades ju på ett mycket berömt foto.  Coola FlatIron byggnaden som är sjukt snygg i detalj också med mycket fina detaljer på.   Åh, den första morgonen i New York så lydde vi brorsan råd och "bara" gick omkring och vi hade turen att hitta till ett område som kallade Gramercy och Gramercy Park där vi letade efter ett frukostställe och hittade en mysig diner på ett hörn. Det var som att kliva in i en Amerikansk film, bara locals och vid borden bredvid oss satt till och med poliserna och käkade. För New York är dyrt, det är dyrt att äta och det är dyrt att bo, men av någon anledning så var just frukostarna jättebilliga och bra, om man gillar ägg och sådant (som ju jag har lite svårt för). Men Amerikanska pankakor med färska jordgubbar, färskpressad apelsinjuice och en kopp kaffe - jummy!   Apcool skyskrapa in the making, på vår väg nerför Broadway.  Vi drog neråt för vi ville kika på frihetsgudinnan och Brooklyn bridge. Men några bra utsiktskort på dem var svåra att få.  På kvällen den 13 augusti så hade vi bokat biljetter för att se Musikalen Rock of Ages. En musikal som ju var baserad på 80-tals hårdrockslåtar och utspelade sig på Sunset strip i Los Angeles. Passade oss perfekt och var faktiskt riktigt rolig och söt - lättsmält och med en FANTASTISK ex-idolare i huvudrollen som Drew. Som lite extra roliga kuriosa kan jag berätta att de ska/håller på att filma musikalen.   Lite impuls var det ändå när vi bestämde oss för att åka upp i Empire State Building, men det kändes som om att vi borde, ja, jag hade ju varit uppe där förut, men inte mina reskamrater.   Vidunderlig utsikt  På besöket i Nintendobutiken sa vi inte bara hej till Mario utan köpte även med oss en liten souvenir hem till mamma.   Födelsedagstårtan blev födelsedags cupcakes från Magnolia Bakery som åts upp i central park.   Mmm, dreggel!   Och detta är Plaza Hotel.  Sist men inte minst så var vi ju inne på den där underbara leksaksbutiken där detta piano finns. Någon mer än jag som tänker filmen Big och Tom Hanks?

Det var några bilder ifrån New York, som jag definitivt kommer åka till igen. Skulle inte ha något emot om bror och frugan hamnar där tillsist. =)

Kram på er alla en dag som denna. Ni är alla värda det bästa!

VIlken lat dag jag har haft idag. Det känns inte som om jag gjort ett dyft, men det har jag ju förstås. Jag gick ner på stan en sväng, tänkte jag skulle vara duktigt och köpa mig lite nya kläder, men det är inte det lättaste i lilla Kristianstad, för de tär inte så stort har jag märkt, inte direkt så där att det fanns ett Gina där jag lätt kunnat gå in och köpa ett par tröjor och ett par leggings. Men de har ett snyggt H&M som jag ska ta tag i här framöver. Men det var ju där mitt andra krux var idag - jag blev trött och jag kände mig äcklig och varm och det är ju liksom fröken Jennies värsta. Så jag undevk klädbutiket. Köpte mig en handväska som jag letat efter ett tag och även en kalender till jobbplanering, för det märkte jag i fredags att jag kommer behöva ha. Sedan gick jag förbi Hemmakväll och köpte på mig lite godis och första säsongen av Vampire Diaries som de sålde för 99 kr - rätt så lagomt för en superbra serie vars tredje säsong börjar på torsdag. 

Annars har jag vikit dagen åt Camelot faktiskt. Jag bestämde mig för att jag serien en chans och den har blivit lite bättre, men de tappar bort kärlekshistorien mellan Gwen och Arthur helt och hållet, dels på grund av hur den börjar, men också för att kemin helt saknas, det är inte romantiskt, de blir kära utan att känna varandra och det tror jag inte på. Men men, allt eftersom säsongen fortsätter så börjar det ändå arta sig, vi får se. Jag har tre avsnitt kvar tror jag.

Det är lustigt det här hur jag inte haft ork eller lust till att göra något idag och ändå har jag en rastlös sinnestämning som gör att jag tycker att jag är skämsig och tråkig. Men varför ska jag behöva be om ursäkt för att jag ville ha en lugn dag, för att jag stressat och känt mig otillräcklig min första vecka på jobbet.

Åh, fick ju träffa på sådant roligt folk igår. Hantverkare i massor. Vi var ute, som sagt, på kontroll och rådgivning och det var korsvirkesgårdar och kvarnar med stråtak det handlade om. Ja, kvarnar i Skåne heter ju mölla, men ni förstår...

Tog lite bilder så ni anar vilka miljöer jag kommer att få röra mig i. Detta är Österlen...

Halmtäckning på G, jag fick gå upp på ställningen och känna på taket.

Halmen...

Kvarnen vars stråtak behöver läggas om.

Och så fick jag se havet...vad jag älskar havet, det finns inte mycket som klår inspirationen jag får av titta på det.

Gårdagen var en rätt så jobbig dag och jag kände mig verkligen otillräcklig, jag fick en svår släng av prestationsångest och att jag inte kan det här, har ingen aning om vad jag ska göra och fann mig själv fundera över vad som skulle hända om han, min handledare faktiskt skulle gå in i väggen och inte kunna jobba och jag blev ensam lämnad kvar på kontoret i Kristianstad. Yes, där någonstans i min ångest var jag. För jag fick dels reda på igår att han känner sig väldigt stressad och att jag är där för att avlasta honom och samtidigt så slänger han åt mig en text som han tycker jag ska läsa för att lära mig om de typiska skånska byggnadsteknikerna och det visar sig vara min gamla klassis L's text om lertegel. Yep, henne vill jag inte jämföra mig med, hon är driven och duktig och tar för sig på ett helt annat sätt än mig.  Jag försökte hålla modet uppe, för vi skulle ju ut på äventyr - antikvariskt kontrollant grej plus en rådgivning. Men jag kände också där att jag inte alls kunde ställa de följdfrågor jag ville, för jag visste inte. Näh, igår var nog den där bakslagsdagen jag bara har väntat på, men den kom så tidigt, så jag kan inte tänka mig att det är den värsta.

Men idag så har jag försökt vända det här till det positiva, jag har tagit mig igenom flera texter, förberett mig på det jag ska göra i morgon. Haft Lundakollega på besök som gett mig lite uppdrag att ta tag i nästa vecka, mjukstarter som även inkluderar att göra kostnadsuträkningar som jag behöver lära mig. Jo, det känns inte lika otäckt just nu, jag tror jag kan möta de här "gubbarna" ute på fältet, veta vad det är jag kan och vill och få dem att förstå att lyder de inte MIG så kanske de inte får några pengar...

Vi tog oss ner mot södrare delarna av Skåne idag för vi skulle ha en sorts kick-off med kontoret i Lund. Platsen som valdes heter Skrylle och vi käkade bland annat lunch på Skryllegården . Efter lunchen begav vi oss iväg på en lite promenad och jag fick mer än en gång påminna mig om att jag faktiskt är en medarbetare och inte en praktikant. Det känns konstigt, kanske framförallt för att jag inte blivit tilldelad något eget projekt ännu som jag kan jobba med. Men det kommer, tydligen, fick jag reda på, så finns det massor med saker som behöver göras, så framöver här så kommer det blir hårt arbete och en massa skrivande. Det låter bra det.

Några bilder från promenaden... 

Nästa vecka ska jag antagligen spendera några dagar på Lund-kontoret. I varje fall måndagen och sedan får vi se. I morgon fortsätter jag min "inskolning" med en tur ner mot Österlen, eller i varje fall i närheten av det. Ska vara på jobbet halv åtta (halv åtta??!!), så det blir tidig sänggång idag, för jag är redan skittrött!

Jag fick åka med "chefen" (biträdande landsantikvarien) hem idag och han frågade ut mig om uppsatsen. Det var ju han som intervjuade och anställde mig, så han vet ju om att den inte är färdig, så jag försökte svara så ärligt som möjligt. Han är av den teorin att jag bara borde låta den bli färdig och inte tänka på att den ska bli så perfekt, för en arbetsgivare tittar mer på erfarenheter än en uppsats när de anställer någon. Men genom att skriva klart min uppsats och få en examen så kan jag ju be om mer betalat, vilket jag självklart vill. Så jag tänker ta helgen nu och få klart det här jekla utkastet. Få det här färdigt.

Så stressa mig inte, nämn det inte. JAG VET!

Har ni sett den här serien? Är det något att ha? Jag har börjat kolla lite på avsnitt ett och tycker den är precis lik alla andra sådana här serier i upplägget, som the Tudors till exempel. Ni vet blod, sex och tårar och ibland lite kärlek. Så jag undrar mest om det är värt det att kika vidare? För jag gillar ju legenden, kikar ju på Merlin, tycker om fantasy som utspelar sig i en medeltida värld. Men Camelot, är det något att se? Är jag härdad? Har jag sett för mycket?

Jag sa så idag åt folk jag träffade och kunde inte låta bli att nästan skratta, för det lät så okänt, så konstigt. Men jo, det är det jag är anställd som, det jag blir betald för att vara. Galet.

Jag var så sjukt nervös i morse, visste inte alls vad jag hade att vänta mig, men när jag väl kom dit så rullade allting bara på. Min handledare visade sig var en riktigt kul prick, svär och skojar och tycker nog det är rätt skönt att få lite hjälp! Ja, jag hoppas jag kan vara till hjälp. Det är svårt att avgöra ännu, hitills har jag fått tagit mig an en massa policys de har på museet, det vill säga så jag vet hur jag ska bete mig, vi är ju ett ansikte utåt. Men jag har också blivit föreberedd på lite sådant som jag ska och kan komma att få jobba med framöver och det är så kul, det är sådant jag inte kan så mycket om, men som jag bara ser fördelar i att lära mig. Ni vet stråtak och korsvirkeshus.

Det är allra roligaste är när han, J, kommer in på kontoret mitt (yes, jag har eget kontor) och säger att "det ska starta upp ett nytt projekt nu som jag tror skulle passa dig, det har med trä och sådant att göra". Ha ha, ja du, visst, jag kommer ju från ett skogslandskap. Projektet verkar i varje fall grymt roligt, så jag hoppas jag får det. Får återkomma mer om det framåt helgen, vi ska dit på fredag och kika, men jag kan väl säga så mycket som att det är i Snapphanetrakterna, det vill säga "gränsländerna" och handlar om en lantgård.

I morgon ska jag få köra bil ner till Lund-trakten, kan ju bli skoj eftersom jag ALDRIG kört i här i trakterna och knappt hittar i Kristianstad ännu.

Kikar på Sveriges Historia, det skulle handla lite om Falu Gruva idag så det kan ju vara skoj att se på det med extra kritiska ögon idag, får se vad de väljer att berätta och vilken vinkel de berättar det i.

I torsdags så bjöd ju Sara in till inflyttningsfest i sin lilla lägenhet som vi i studiecirkeln fått hjälpa till och gjort beboelig. Nu var det dock länge sedan vi var där och mycket av finliret är sådant som Sara gjort själv, så det här var ett välkommet initiativ. Jisses, jag har saknat dem, jag har saknat och bygga och jag borde verkligen göra något åt den här viljan att vilja skapa något som blir starkare och starkare inom mig för var dag som går, bara att jag inte kan något.

Sara bjöd på jättegoda snittar, dessa med brie och rabarbersylt var nog bäst av dem alla!   De andra snittarna.   Elin hamnade i fokus när jag ville försöka få en bild på köket som inte är riktigt färdigt, men de fina väggarna kan vi se. Jisses, det blev en hel del vin drucket, det märkte jag när jag kom hem.

Ovanvåningen som i varje fall är färdig, Här sover fröken Sara nu för tiden. Tycker det är sååååå mysigt här uppe. Förvaring i väggarna. Om ni inte läst hennes och projektets blogg så kan jag berätta att Sara målat hela det här golvet själv, för hand, ruta för ruta. Bakom hyllan går den branta trappan ner till undervåningen.   Lamporna är sååååå snygga...  Sara själv i hallspegeln med den fräna tapeten.   Dags för ett sista gruppfoto innan hemgång!

Åh, hoppas verkligen jag har tid att komma tillbaka hit någongång. Jag skulle så gärna vilja hjälpa till i fortsättningen också, om/när hon ska rusta upp stora huset!